- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1947. Trettonhundratalet /
355

(1886)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Santesson: Vårvinterresa till Nordingrå

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vårvinterresa till Nordingrå

handla, att tränga in i landskapets alla vinklar och vrår och
klättra upp på bergen. Genom björkarna skymtar den fridfulla
kyrkan vid norra stranden av Vågsfjärden. Från en liten
skorstensöppning på kyrktaket väller vit, bomullsliknande rök fram
och tar formen av ett cumulusmoln, som svävar mot höjden och
den blå oändligheten.

Varje ögonblick växlar scenerierna. Vid kyrkan hejdar vi
bilen och stiger ur. Den absoluta stillheten i naturen gör ett
mäktigt intryck. På andra sidan fjärden tecknar sig Ringkallebergets
stupbranta nordsida sällsynt klart mot den grönblå
morgonhimlen, och strandskogens jättefuror kastar långa skuggor ut över
isen. I hela det ståtliga panoramat kan mitt öga blott förnimma en
enda rörelse. Det är de mjuka, långsamma skiftningarna i de
tunna dimmor, som dröjer kvar över myrar och skogsdälder
kring bergen. Som spunna av genomskinligt silke flyter
dimslöjorna fram, ringlar sig som snaror kring furornas toppar och
virvlar runt i ultrarapidrytm innan de förflyktigas.

Så fantastisk verkar denna dimmornas tysta dans, att den mitt i
solskenet framkallar något av sagostämning och inbjuder till
spekulationer över huldror och troll. Grieg skulle måhända med
musikens hjälp ha kunnat återge denna morgons nästan
melankoliska skönhet. Och Debussys underfundiga tongångar i
»1’Après-midi d’un Faune» kunde träffande ha illustrerat dimslöjornas
mystiska lek därborta i skogen.

Bilen rullar vidare mot kusten. Vid »Stortorget» norr om
Hägg-vik tar vägen av till Bönhamn, och här lämnar vi Vågsfjärden.
Det bär uppåt i en brant backe, men snart har vi nått krönet och
kan blicka ut över den imponerande naturen kring Björnås, som
ligger därnere i dalbottnen. Avstånden här är inte så stora som
de ser ut. Med hisnande fart rullar vi utför och innan jag hinner
fatta det, är vi redan förbi Björnås och ett gott stycke uppe på
andra sidan av dalen.

Det är onekligen ett egendomligt sätt att göra en turistresa
detta. Skyarna på himlen, bergen, skogarna och husen på de
snöiga kullarna åker hiss upp och ned i mitt starkt beskurna
synfält. Mäktigaste intrycket gör Ringkallens norra och östra
sida. Men även de övriga bergen är starkt särpräglade, och detta
är väl en av hemligheterna med Nordingrås skönhet. Här
saknas varje spår av det likformigt kuperade landskapets monotoni.
Ej heller förekommer bergskedjor eller sammansatta massivbild-

355

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:22:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stf/1947/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free