Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ivar Öhman: Från skarpskyttelägret till Ladugårdslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Öhman
vecklingen», Hinke Bergegren, som talade om »Arbetstidens
inverkan på hälsan» och August Palm som skulle tala om kortare
arbetstid, högre löner och medborgerliga rättigheter men sin vana
trogen tog ämnet ganska fritt. Mäster Palm var också den som efteråt
fick veta att han varit den häftigaste och våldsammaste.
Inte ens August Palms ettriga stridshumör kunde dock förta den
stämning av vårlig idyll som vilade över denna märkliga majdag,
från vilken bland andra Frans Hedberg givit några
impressionistiska glimtar i sin skildring »Arbetarlif»:
Man såg der nyfikna af alla stånd och åldrar; arbetare som antingen
inte voro med i några föreningar, eller som föredrogo att demonstrera
på egen hand, gamla gubbar och gummor, som slagit sig ner i den
mattgröna backen för att hvila — — —- pojkar som visslade och blåste i
pipor; unga studenter som skrattade och rökte, provande sina hvita
mössor, nya för dagen; velocipedåkare, pepparkaksgummor, ölutkörare,
poliskonstaplar, gardister . . . skrattlystna och tanklösa ungdomar, som
tyckte att alltsammans var bara gyckel och som fröjdade sig åt att
majkarnevalen börjat redan på förmiddagen . . . En annan grupp bestod
af några feta, rödbrusiga, högröstade karlar, som talade om hästar och
planlade en sexa på Lidingöbro på kvällen. De hade ringar på fingrarne,
och tjocka guldkedjor utanpå västarne och man hörde och såg på dem att
de grundligt föraktade hela demonstrationen–-.
Men Hedberg ser också andra:
Unga, seniga, arbetsfriska karlar med solbrända ansigten, nedfläckade
kavajer, nedsölade stöflar, dragna ofvanpå mollskinnsbyxorna och
käppar i händerna. De tågade fram i rask takt upp emot kullen, utan
ståndar eller andra emblem än sina valkiga händer, sina svettiga och
dammiga ansigten.
En annan glimt ur Hedbergs skildring passar utmärkt som
slutvinjett till denna hastiga revy över några händelser ur den svenska
arbetarrörelsens historia under 1800-talet:
Och det sista Alm såg, innan vagnen vände, var en arbetsklädd man,
som lyfte upp på armen en liten fyraårig parfvel, som hade gått sig trött
på vägen dit ut och som nu satt der på faderns arm och klappade de små
händerna emot hvarandra i barnslig förtjusning öfver de fladdrande
fanorna, medan fadern såg på den lille, som om han tänkt inom sig med en
förhoppning, blandad med vemod:
— Ja du, liten, du får kanske se frukterna at majdagens sådd. Du får
se dem, inte vil
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
