Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla Anrick
»Karl XII, Nordens store hjälte, låter sina vapen klinga på polsk
mark, medan hans undersåtar med gemensamma händer låta
denna åt kyrkan invigda klocka ge ett svagt klingande återljud.»
Det skulle runda av dagen så perfekt med ljudet från
klockstapeln.
Och då säger herr Ekelund:
— Är här inte önskeskönt?
Ja det var en märkelig måndag.
På väg ut till sin ö hörde man upp med att ro strax vid grundet,
satte det nya draget på den nya linan och kastade ut. Draget
fastnade — i botten — i en stock — en stock som flöt — bortåt — som
rörde sig — ryckte till — makter, jo — en gädda — Gäddan. Den
vägde nästan alldeles precis 10 kilo (9.7).
Och själv satt man i båten yngre och vackrare än någonsin —
visst var det en märkelig dag — för hade det inte stått tryckt på en
stor skylt i den hemtrevliga damfriseringen, som så älskvärt och
kunnigt gjort rakt till krokigt: »Yngre och wachrare med Wella
Systemet. Wella Frisur anvendas Här.» Ja de tyskarna, vad de kunde
en gång.
När skymningen nalkades över vattnet hade slaguret kommit på
sin plats. Och det slog. Visst slog det. Det slog 240 slag. Sedan
tappade vi räkningen. Och mörkningen föll — och slagen . . .
256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
