Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Orre: Med sportstugan på släp. Om långfärder och friluftsliv med husvagn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med sportstugan på släp
sött och gott, och vi trampade vidare. Vi tältade varje natt — tältet
var myggtätt förstås — vi plockade hjortron och lingon och svamp,
vi badade och åt och cyklade, och det var inga ledsamheter på den
färden fast det regnade bra ibland. Vi hade vida, präktiga
regnkragar som räckte även till ungarna framför oss.
Det var egentligen bara en gång som det var lite svårt. Vi skulle
cykla från Björkholmen till Jokkmokk, det är fem mil. Det
regnade. Vi väntade och hoppades, men det bara regnade och blåste.
Så åkte vi ändå. Vi svepte regnkragarna om oss och ungarna. Bara
de små huvudena med sydvästen stack upp ur kappans glugg. Det
regnade, timme efter timme, mil efter mil. Vinden svepte hårt rätt
emot oss och det var ganska kallt. Vi som cyklade höll oss nog
varma, men ungarna, för dem blev det ganska svalt. Vi kom till
Jokkmokk i alla fall. Och vi tog in på gästgivaregården. Man slår
inte gärna upp ett tält i ösande regn på genomsur mark och stoppar
in ett par genomfrusna ungar när det finns en gästgivargård. Vi
hällde varm choklad i dem, klappade om dem och svepte dem i
torra filtar. De somnade tvärt, sov som stockar och nästa morgon
bar det vidare ut i solskenet med pigga och nytra ungar.
Det blev bildder igen. Nu var ungarna tre. Vi hade två
fyramans-tält, och vi hade sängar för oss vuxna. Det var riktigt bekvämt och
rymligt och fint. Och var det alltför dåligt väder när vi skulle slå
läger kunde vi ligga i bilen. Två vuxna och två ungar kan samsas
på dynorna, åtminstone för en eller annan natt. Den yngsta lade
vi i en hängmatta, spänd i taket från dörr till dörr. Vi låg ute vecka
efter vecka, sommar efter sommar, vi körde ner alldeles till
havsstranden, stannade längre på de bästa platserna, plockade svamp
och bär, fiskade musslor och krabbor. Vi steg direkt i vattnet från
våra tält och avundades inte alls gästerna i de ombonade stugorna
och pensionaten som fick gå långa sträckor för att få sitt bad.
Ibland låg vi i skog där det var läigt och lugnt, men ibland låg vi
på den öppna stranden. Där kunde det blåsa. Det kunde blåsa hårt
ibland.
Vi skulle en kväll till det närliggande fiskeläget och gästa
bekanta. Det blåste och regnade och det friskade i allt mer och mer.
Vi tyckte det var olustigt att lämna ungarna ensamma i tältet i det
vädret och stannade hemma. Och tur var det. Regnet smattrade
mot yttertaket, stormen rev och slet. Ett ilsket kraschande;
yttertaket remnade, flaxade våldsamt som en jättevimpel i en
kvarhäng-ande staglina, och regnet öste ner över själva tältet. Det ryckte
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
