Note:
Gunnar Hellström died in 1980, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B Församlingar vilkas kyrkoherdar varit assessorer i Stockholms stads konsistorium - Katarina församling - Kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arenbeckius fiender bland Katarina församlings medlemmar ansågo
emellertid att hans förlikning med Fernelius var anledningen till mistandet
av det utlovade annexet och detta göt ytterligare olja på elden. Den 8
november 1665 ingåvo tretton församlingsbor, bl. a. Wickman Andersson,
till Stockholms stads konsistorium en anklagelseskrift emot Arenbeckius,
upptagande ej mindre än aderton olika anklagelsepunkter. Dessa blevo till
största delen ej upptagna av konsistorium, men man beslöt rannsaka om
Arenbeckii förhållande vid ett par begravningar och om orsaken till att
nattvardsgång ej förekom på apostladagarna. Pastor primarius
sammankallade 1667 25.8 församlingens ledamöter i kyrkan för att taga reda på
om församlingen i sin helhet stode bakom anklagelserna, som
undertecknarna låtit påskina. Det visade sig då att Arenbeckius på sin sida hade
församlingens ’ flertal. Som anklagelserna även rörde förskingring av
kyrkans medel drog Arenbeckius saken inför rådhusrätten, som 1667 2.12
helt frikände honom, men dömde hans vedersakare till böter och att hos
kyrkoherden göra avbön. Domen överklagades av svarandeparten i
hovrätten, som 1668 14.11. upphävde rådhusrättens dom och ålade både
Arenbeckius, kyrkvärdarna och sexmännen att redovisa för förvaltningen
av kyrkans medel. Genom kammarrättens dom 1669 16.2 blev
Arenbeckius frikänd för alla anklagelser rörande förskingring, men tilldelades
en varning och förpliktigades att underteckna en skrift, vari han erkände
— sig skyldig till de förseelser för vilka han erhållit varning av konsistorium
samt förband sig att för framtiden iakttaga försiktighet, stillhet och
oförargligt umgående. Arenbeckius underskrev 1669 12.6 en sådan handling,
meéen det oaktat fortforo hans motståndare att till konsistorium ingiva
inlagor i saken. Arenbeckius lyckades emellertid utverka ett kungl. brev
till hovrätten att slutdöma i saken, men denna försvinner sedan ur
handlingarna.
Arenbeckius var utan tvivel en dugande man, men ytterligt självrådig,
även mätt med sin tids mått. Någon större ordningsmänniska torde han ej
ha varit, ty församlingens ministerialböcker från hans tid äro illa förda och
sakna många uppgifter, bl. a. om hans egna döttrars dop.
Trots förlusten av de utlovade inkomsterna från Huddinge lyckades
Arenbeckius samla en förmögenhet och efterlämnade bl, a. flera fastigheter.
Litteratur: Märta Edquist; Petrus Diderici. Arenbeckius och hans tid, Stockholm 1943.
Detta arbete bör dock begagnas med största försiktighet såsom innehållande grava
felaktigheter både i personhistoriskt och topografiskt hänseende.
2. MAGNUS DURZEUS 1675—1679.
Född i Tuna, Linköpings stift 1621 31.10. Död 1679 9.8, begr. i
Katarina kyrka. Son av kyrkoherden i Tuna, sist kyrkoherden i Skänninge
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
