Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vicomte de Soto Maior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men som denna hade omklädsel, så väntade
den ifrige tillbedjaren på scenen, i tankar.
Emellertid blef scenen snart i ordning,
regissören sade sitt »plats» och ridån gick sakta
i höjden. Midt på scenen stod den lille
portugisiske ministern med sin stora bukett i handen
— publiken skrattade — kungen och hofvet
skrattade, Soto Maior snurrade rundt och skrek
slutligen förtviflad: »Le roi rit, je suis perdu!»
hvarefter han flög ut från scenen, utan att mer
visa sig i salongen den aftonen.
Med pressens representanter stod Soto Maior
på bästa fot och kände de flesta vid namn.
Med den älskvärde Knut Tersmeden var han
synnerlig vän. En middag, då Tersmeden
vandrar öfver Jakobs torg, ser han Soto Maior
tukta en »ligapojke med sin lilla svarta
ebenholtskåpp, så att denna går i stycken. Händelsen
var att pojken gått i hälarna på Soto Maior
och ropat »se på söta majorn»; detta förargade
ministern, det sydländska blodet kom i svallning
och därpå följde upptuktelsen. Tersmeden ville
kalla på en polis, men Soto Maior sade: »Nej,
ingen polis — jag straffa själf — fähund —
säga söta major — jag inte tåla — nu vara
allt bra — gå hem efter annan käpp — adjö
Tersmed!» — och så gick den lille energiske
mannen sin väg fram, som om intet passerat.
I många år bodde Soto Maior i huset n:o 1
Norrlandsgatan på nedra botten. Här hade han
en liten våning på fyra rum, elegant möblerad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
