Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
— Nenej, ofta får man nöja sig med att älska
den, som man gifter sig med. — Hennes bror
påstår, att lion kommer att förbli ogift.
— Har lion inte sagt det sjelf också?
— Man förstår mycket utan att det sägs. —
Vet du livad, min bror, att jag är mera psykolog
än du tror, ocli att jag skulle bli ond på dig, om
du inte vore så olycklig. Ja, för olycklig är du,
ocli den der fernissan af krystad glädje och
blaserad likgiltighet är inte så ogenomskinlig, att den
kan dölja ditt tomma hjerta. Din öppenhet och
ditt friska lynne tyckas vara totalt borta, och jag
heldagar sorgen.
— Ditt medlidande kan icke öka saknaden.
— Men för fanken, kunde du då icke rädda
något undan spillrorna ? Det brukar växa rätt vackra
blommor till och mëd i ruiner.
— Man bör alltid rycka upp dem med rötterna
— eljes förslöra de ruinen i grund. Jag är nu en
gång sådan jag är.
— Och kan omöjligt bli annorlunda?
— Omöjligt!
— Men vore det inte roligt ändå att råka
henne?
— Nej, nej, det vill jag inte.
— Vet du, yttrade Gösta djupsinnigt, — det
måtte verkligen vara bra roligt att ha tråkigt.
— Tör öfrigt skall jag resa tidigt i morgon,
fortfor Bruno utan att höra på honom.
— Du är rädd för henne. Hvarför det?
— Derför att min ställning till henne är
falsk. Någon förebråelse, för hvad som skedde
för tio år sedan, kan naturligtvis icke komma i
fråga.
— Nej, inte från din sida.
— Hvad tjenar det då till att rifva upp såren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
