- Project Runeberg -  Stjernhjelm. Ett litterärt skalde-porträtt /
43

(1838) Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

forte. Dock i kärleksåren är man ej så noga om formen,
man lyder helt och hållet sin passion, tror att allt
är godt och väl, ehuru den som växt ifrån dessa år finner
dessa gebehrder något enformiga och älskarn ej alltid
en man af verld, delicat, försigtig, betänksam o. s. v.
Folkvisan och folksagan, den sednare rent af lånt, voro
sköna, men blefvo entoniga. Menskligheten blef man; nu
kom den mogna betänksamheten, man ville göra allt med
besked. Man hade växt från korthus och bollspel,
serenader och klingklang. Man glömde sin barndoms
sångarlekar, ty man kände sig nu vara karl. Man begick
åter ett litterärt fadermord. Fornscandiens sång liksom
medeltidens blefvo spjutstungna. Hämden uteblef ej. Den
förr så fria, ogenerade sångaren blef nu dömd att studera
lätin och grekiska och glömma sitt eget modersmål: Man
ville med allo magt och på allvar, tycktes det, bli Greker
och Romare, eller med andra ord menskligheten ville, ehuru
den växt ifrån gossåren, bli barn på nytt, liksom de
Gamla verkligen voro. Det gick ej lätt. Man visste
för mycket af verlden och lifvet, för att längre gå i kolt.
Icke förthy drog man linnekläderna på och började jollra
latin och grekiska, leka Zevs och Venus, Amor och
Mars och förneka Christuim. Nu sjöng folkvisan snart
på sista versen. Folksagan blef slagdänga, N.B. för
de vise i landena, ty folket skämdes ej att vara barn
i sång; de äro det ännu. De skollärdas, genom
Reformationstidens bekantskap med de Gamles litteratur började,
konstpoesi tog antik form, äfvensom antikt språk, och
göt deri en bildningsmassa, som för de Vise sjelfva
gick och gällde för veritabelt antik, men söm i grunden
endast var ett plock af den moderna bildningens
kokkonst tillverkadt. Det blef ej så lätt av drifva
Catechesen ur minnet; det blef ej så lätt att förneka sig
sjelf som Petrus hos ÖfverstePresten. Mun hörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:17:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stjernhj/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free