Stjernverlden / 22 (1888) Author: Edvard Jäderin, Carl Vilhelm Ludvig Charlier Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månens rörelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

22

helt och hållet på den ställning, som månen intar i förhållande
till solen. Än befinna sig solen och månen åt samma håll på
himmelen, och vi hafva ny (månen osynlig), än synes månen
rakt i söder, samtidigt med att solen befinner sig rakt i
i norr (vid midnatt), och vi hafva fullmåne. Det är sålunda ej
svårt att beräkna tiden mellan tvenne fullmånar, då vi förut
känna månens sideriska omloppstid. Ty om månen vid ett
tillfälle är »full», således synes i motsatt rigtning eller i
opposition med solen, och vi då observera dess ställning i
förhållande till stjernorna, så återkommer, som vi förut veta,
månen till samma stjernor om 27^d 8^h, men under denna tid
har solen hunnit förflytta sig bland stjernorna ungefär 27°,
och månen måste således ytterligare förflytta sig dessa 27°,
och ändå något till, innan den kommer ånyo i opposition
med solen. Dertill åtgår ännu ungefär 2^d 5^h, och således är
tiden mellan tvenne fullmånar, eller månens s. k. synodiska
omloppstid, 29^d 13^h. Man inser detta klarast om vi likna
himlakropparnes rörelse vid ett urverk, der solen och månen
äro resp. tim- och minutvisare, och siffrorna beteckna
stjernorna. Visar klockan på 12, ha vi den ställning hos
visarne, som motsvarar solens och månens vid ny, om en timme
(motsv. den sid. omloppstiden) är minutvisaren åter på 12,
men timvisaren har nu hunnit flytta sig till 1 och
minutvisaren måste derföre ytterligare tillryggalägga 5 ⁵/₁₁ minut
innan visarne ånyo stå öfver hvarandra.

Månens hastighet på himlen är ej alltid lika stor;
emellertid märker man vid ett fortsatt aktgifvande på månens
rörelse, att hastigheten vexlar efter relativt enkla lagar, så
att tiden mellan tvenne tillfällen, då t. ex. månens hastighet
är störst, är nästan alltid lika lång. Man kallar denna
mellantid för månens anomalistiska omloppstid och den utgör
27^d l3^h, är således 5 timmar längre än den sideriska
omloppstiden. De tidpunkter, då månen har sin största och
sin minsta hastighet, betecknas i de svenska almanackorna
med uttrycken närmast och fjärmast, så benämda, emedan
månen vid sin största hastighet befinner sig närmast jorden,
vid sin minsta är mest aflägsen från henne.

Den bana, månen beskrifver på himlen, bildar under
kortare tid en storcirkel på himlasferen. Denna storcirkel
sammanfaller icke med solens skenbara bana, ekliptikan, utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>