- Project Runeberg -  Två gamla Stockholmares anteckningar /
39

(1920) [MARC] Author: Nils Selander With: Edvard Selander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRÄLDRAHEMMET

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dödsbädden sina sista hälsningar till sin gamla
matmoder, några och femtio år sedan hon kommit i hennes
tjänst.

Vår husa lever ännu i Stockholm nära 90 år gammal
vid full vigör och känner ingen större glädje, än när hon
får se ungherrarna, som hon alltid, när hon talar om oss,
kallar de en bit in på sitt åttonde årtionde komna
gubbarna Selander.

En verklig trotjänare och ett stort original var
vaktmästaren på Observatorium Sven Roos, vilken
något år i mitten av 40-talet tillträdde sin befattning där.
Hans officiella åligganden medgåvo honom att i
vidsträckt mån ägna sig åt vår familjs intressen, särskilt
att taga hand om oss småpojkar, vilka han behandlade
ungefär som sina egna barn, våra lekkamrater. Han
gav oss vår första undervisning i simning. Metoden var
lika enkel som effektiv. Lektionerna tillgingo så, att
han från en båt under roddturer på Brunnsviken
kastade oss handlöst i vattnet, där vi fingo taga oss fram så
gott vi kunde. Många andra nyttiga och kanske även
onyttiga saker fingo vi lära oss av Roos. Han var en
mycket händig man, som kunde företaga sig snart sagt
vad som helst. Snickare, målare, tapetserare, låssmed
m. m., användes han i alla dessa yrken icke allenast på
Observatorium, utan hade även en stor kundkrets bland
de kringboende.

Han var också ganska klippsk. Donatis stora komet
visade sig på Stockholms horisont hösten 1858. Under
september och oktober nådde den sitt maximum och
hade då kolossala dimensioner, sträckande sig över nära
hälften av hemisfären, ett storartat och för den, som ej
vidare kände kometers natur, skräckinjagande
skådespel. Stockholms, ja hela landets befolkning fattades av
ångest och fasa, troende att världens undergång var
nära. Observatoriebacken fylldes varje kväll av
skräckslagna hopar, och i Observatoriets stora sal trängdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 20:28:00 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stockante/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free