- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
6

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rakt in i ögonen. "Han vet att jag måste hålla mitt
löfte, och att jag mycket väl rår på honom. — Sam,
gå och sätt dig vid fönstret och drick ditt té der.”

Hon betraktade honom allvarligt med sina stora
bruna ögon, och hela den unga skaran undrade, huru
han skulle göra.

Han besinnade sig ett ögonblick, tog sedan sin
kopp och satte sig vid fönstret. Miss Fosbrook drog
ett djupt andetag och hade så när sagt: "tack Sam,"
men hon tänkte, att detta ej var rätta tiden dertill,
och sade i stället: "litet gyckel må man gerna tillåta
sig; man kan skämta så mycket man vill, men
skämtet får ej bli rått och uppsluppet, och ej heller anser
jag det rätt, att klaga öfver den mat, vi få."

Alla barnen blefvo liksom litet flata öfver den
lexa de fått; somliga voro förargade och andra
skämdes, och när Mary återkom med en stor tallrik med
smörgåsar, var det ingen, som yttrade ett ord om,
huruvida smöret var tjockt eller tunnt. Denna
tystnad gaf David tillfälle att åter framställa den vigtiga
frågan: "huru kan ett svin betala hyran?"

Det blef ett allmänt skratt, och miss Fosbrook
var ej bättre än de andra; men den förolämpade
David slog hårdt i bordet med handtaget af sin sked,
och upprepade: "jag vill veta det."

"Jag skall säga dig det, min pys," började Henry,
den förste som slutat att skratta. "Ett svin är ett
mycket förståndigt djur, isynnerhet svinen i
Hampshire, och derföre vädrar det upp penningpåsar, som
man utsått i jorden, och gräfver upp dem med sitt
tryne. Sedan kastar det dem på sin rygg, slår en
knorr på svansen, blinkar med ögat, och lägger så
ned påsarne, midt framför godsegarns fötter, och kan
du tänka dig, djuret är så slugt, att det ej rör sig
ur stället, förrän det fått ett stämpladt qvitto på
sitt tryne."

"Nej, är det verkligen sannt?" utropade lilla
Annie, hvilken utom David var den enda, som kunde
hålla sig allvarsam, under det Sam, som satt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free