- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
23

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Miss Fosbrook gick till fönstret. Der ute var
verkligen ej mycket att se; Pierce stod och skurade
knifvar, och Martha skurade sina grytor utanför
ladugårdsdörren, men dit såg hon ej. Hon bad Bessie
se upp och sade:

"Se dit, och säg sedan, att du ej ser något, som
är vackert!"

"Jag ser ingenting."

"Ser du ej den vackra, klara grönskan på bladen
af dessa ädla kastanieträd, som just nu spruckit ut
och äro klädda i full sommarskrud — de hafva ej
gulnat det minsta ännu. Ser du ej dessa vackra
hvita blomklasar, som sitta der så stolta, under det
de gröna bladen böja sig så djupt och underdånigt
för dem." Bessie smålog, hela hennes ansigte
klarnade. "Och se nu på himmelens färg, ser du sådan
skilnad det är mellan denna ljusgröna och denna blåa,
så rent blåa färg, och se nu på dessa små hvita
moln, som solen strimmar med sitt rosiga ljus, likna de ej
en hjord fin-ulliga lamm. Ack, Bessie, du kan ej
säga, att du ej har något vackert att se, så länge
du har en sådan tafla framför dig."

Bessie kröp närmare intill henne, då just i
detsamma Sam och Johnnie kommo inrusande.

"Hallon, Bessie! Du sitter här och drömmer, tror
jag. Nu har väl du och miss Fosbrook blifvit riktigt
förtrogna vänner?"

"Jag skulle just nu gå ut," sade miss Fosbrook,
"och ville bra gerna ha några af dessa vackra
kastanie-blommor och se efter, hvarför de ej äro riktigt hvita.
Kan du plocka en åt mig, Sam?"

Sam blef mycket glad att få ett tillfälle, att klättra
i träd, huru enfaldiga han än ansåg dem, som tyckte
om blommor; och under det att Bessie tog på sig
sin gredelina bahytt, hvilken verkligen var mycket
ful, ehuru ändamålsenlig, klättrade han upp i trädet
och bröt af en hel gren med blommor och en mängd
blad, som omgåfvo blommorna i form af stora
solfjädrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free