Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett svin, är långt mera poesi, ehuru ingen sade ett
enda ord derom på vers.”
Båda skrattade, och Elisabeth sade: "det var ej
detta ni menade, då ni talade om er pappa. Susanna
är mycket god, men jag tror ej hon är poetisk."
"Nej, det var ej allt, hvad jag menade; jag ville
säga, ätt hans största nöje består deri, att få se stora
och ädla tankar uttryckta i vacker vers, och när han
har det minsta ledigt, slår han upp en sådan bok,
och läser litet för oss, och berättar oss, hvarföre han
tycker om poesi. Han säger att det gör honom ung
på nytt, och lyfter honom högt öfver jordens grus
och alla bekymmer angående obetalda räkningar."
"Tyckte ni om, att komma hit?" frågade Bessie,
helt rakt på saken, och miss Fosbrook sväljde några
tårar, innan hon kunde svara.
"Jag kände mig lycklig, för det jag nått den
ålder, då jag kunde hjelpa honom att betala sina
skulder, och så gladde det mig, att få komma ut på
det vackra landet, som pappa så mycket talat om."
"Jag tycker inte att något är vackert här."
"Åh, Bessie, du har aldrig bott i London. Du
kan ej föreställa dig, hur mycket jag anser vackert
här. Jag vill oupphörligt skrifva och berätta det för
pappa och Kate."
"Tycker ni det?" sade Bessie. "Ja, mamma har
många vackra saker i förmaket, men hon läser in
dem, och allting här inne är så tarfligt och fult."
Miss Fosbrook förstod henne. Rummet, i hvilket
de sutto, var måladt i ek, Stolarne voro nötta, bordet
repigt och rankigt, mattan, som betäckte halfva golfvet,
var så trådsliten, att man endast här och der såg en
röd stjerna. Allt det nödvändiga fanns der, men af
tarfligaste slag, och här, der de andra barnen kände
sig fullkomligt nöjda och belåtna, kände denna lilla
flicka en saknad, som hon knappt förstod, men som
gjorde henne bedröfvad och oförnöjd, oaktadt hon
hade så mycket att vara tacksam för.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
