- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
25

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Der fanns äfven en kinesisk bro, hvars
zickzackformiga galler krökte sig i alla möjliga riktningar,
så att det måste varit bra fult och en pina för
ögonen, innan den hvita färgen så småningom bortnötts.
Boningshuset var en vördnadsvärd gammal
stenbyggnad af mörkgrå färg, hvars stenar visade en stor
benägenhet att förvittra och affalla i stora flagor.
Fönstren voro omgifna af stora, fyrkantiga stenar,
hvaraf de största sutto öfverst. Det var ett trefligt,
fast mörkt hus, som såg ut, som om det alltid varit
bebodt af en talrik familj. En vinranka med sina
vackra blad slingrade sig uppför framsidan af huset,
tjenande som gröna kammarjalousier till
förmaksfönstren, hvilka stodo öppna och genom hvilka man
kunde se, huru tomt det var derinne.

Christabel stod några ögonblick och såg sig
omkring, tänkande på, hvad detta skulle vara för ett
paradis för hennes öfveransträngde fader och
bekymmerfulla moder, och hvad det skulle vara nyttigt
för hennes små syskon, att fritt springa omkring och
rulla sig på denna präktiga gräsmatta, i stället för
att, som nu, endast någon gång vid högtidliga
tillfällen få promenera i en af parkerna. Men oaktadt
allt detta, var hennes hem lyckligt, och hennes enda
sorg var den, att hon måste vara skild från de sina;
derför, när hon hörde den glada sången:

"Jag står på Tommy Tittlers mark, och tar hans
guld och silfver",

vände hon sig om och skrattade godt, då hon såg de
små guldtjufvarne stå och rifva af gräs, spejande med
ögonen efter Harry, som förföljde Susanna fram och
tillbaka, upp och ned, tills hon med ett högt triumfrop
hunnit fram till randen af gräsplanen, der de hade sitt bo.

När Harry vände sig om, var miss Fosbrook
lika så ifrigt sysselsatt att plocka guld och silfver
som någon af de andra. Han beslöt att fånga henne,
men kunde ej motstå frestelsen att först knipa David,
som stod och vände ryggen till och så lätt kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free