- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
26

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fångas. Ett tag i den bruna linneblusen — ett
utrop — ett gapskratt, och David leddes in uti en
löfsal, som alltid tjenade till fängelse. Och nu rasar
det vilda kriget omkring löfsalen. David springer
rundtomkring i sitt fängelse, och sträcker då och då
ut sin hand åt någon vänlig hjelpare, hvars blotta
vidrörande kan göra honom fri, — och alla de andra
springa fram och tillbaka, försökande att lura den
vaksamme fångvaktaren, Tom Tittler, hvilken, stående
midt framför ingången till löfsalen, ögonblickligen rusar
på den, som vill närma sig hans fånge.

Ha! Susanna håller nästan på att vidröra
honom, medan Harry kör bort Anna. Nej, det lyckas
ej, ty nu är Harry tillbaka igen, och hon flyr
skrikande. Sam, ja han är verkligen mycket nära; om
den der dumma lilla David blott ville vända sig om,
så skulle han vara fri i samma ögonblick, men han
står bara och gapar på, huru Susanna förföljes, och
Sam kan ej vidröra honom, om han ej vet af det!
Nej — se der är Harry tillbaka — Sam springer. —
Nu bör man passa på — här kommer miss Fosbrook
sakta smygande på tå, under det att Harry springer
efter Johnnie. Hennes fingrar vidröra Davids. Fri!
fri! är det allmänna utropet, och bort springer han,
längtande efter sitt bo. Nu kommer Harry springande
midt öfver vägen, och fasttager henne med ett
triumferande skrik — Man hör ett krasande. — Alla stå
förskräckta.

"Det är bara i rynkorna," säger miss Fosbrook,
vänligt. "Jag skall fästa upp dem, och sedan laga
dem vid tillfälle, men jag tycker verkligen, Harry,
att du ej behöft rusa på mig så häftigt, jag skulle
nog ändå ha gifvit mig."

"Klädningar äro bara skräp," svarade Harry,
menande det som en ursäkt, ehuru orden ej läto så.

"Vid blotta vidrörandet bör man stanna, så har
jag lärt," sade miss Fosbrook.

Bessie sade ifrigt att detta vore det rätta och
att gossarne voro så hårdhändta, men alla de andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free