- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
32

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Så lustig hon ser ut," hviskade Sam. Martin
och Osmond Greville gingo, tillika med Sam och
Harry, dagligen till mr Carey — och derföre sprungo
gossarne fatt dem. Mrs Greville vände sig om, helsade
vänligt på miss Fosbrook, tog Susanna och Elisabeth
i hand och frågade med mycket deltagande efter deras
mamma, och när de senast hört något från henne.

Susanna var för enkel och rättfram, för att vara
blyg, och svarade strax att de hade haft bref, och
att mamma varit mycket trött efter resan, men mått
bättre dagen derpå. De små flickorna helsade på
hvarandra, och mrs Greville gjorde en slags
presentation med en böjning på hufvudet, och mumlade
något, som lät såsom "Fräulein Munsterthal," — och
på så sätt kom miss Fosbrook att gå bredvid ett
fruntimmer med den allra minsta lilla hatt, ett
ymnigt vackert hår och ett vänligt ansigte, och hvilken
utan tvifvel var miss Idas tyska guvernant. Miss
Fosbrook sade något om det vackra vädret, och erhöll
ett svar, men om det var på tyska, franska eller
engelska, kunde hon ej veta, ty hon kunde bättre
läsa än tala de båda förstnämnda språken; derför,
efter ännu ett försök till samtal, teg hon och
betraktade sina följeslagare.

Susanna och mrs Greville tycktes komma mycket
bra öfverens, men Elisabeths beundran för Ida tycktes
göra henne mållös, ty de gingo helt tysta bredvid
hvarandra, kanske derför, att de ej ville talas vid,
när de äldre kunde höra, hvad de sade. Annie och
David gingo ordentligt förut hand i hand, och miss
Fosbrook hörde mest på hvad pojkarne, hvilka gingo
bakefter, pratade; kanske hennes hörsel skärptes deraf
att hon hörde sitt namn, ty när Sam sade: "jag skall
säga er, att hon är en präktig menniska!" blef svaret:
"hvad! bryr ni er verkligen om, hvad hon säger?"
— "Ja, var säker på, att han det gör," hörde hon
Harry säga, "hon körde honom från bordet i går,
emedan han kastade en brödkant?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free