- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
33

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Och han gick verkligen?" och hon hörde ett
obehagligt skratt, i hvilket hon till sin ledsnad hörde
Harry instämma.

"Jo, Fräulein skulle våga behandla mig så!"

"Hon försöker aldrig!"

"Vet du, Sam, jag trodde verkligen inte, att du
var en sådan kruka. När kapten Merrifield kommer
tillbaka, sitter du bestämdt och broderar."

"Och Harry kommer att gå ut med fötterna som
en dansmästare," bifogade en tillgjord röst.

"Nej, det kommer då aldrig i fråga!" utbrast
Harry förargad, "jag låter ej befalla mig!"

Gossarne Grreville skrattade, och en af dem sade:

"Nå väl, hvarför visar du ej det? Jag skulle
från början lära henne, att ej blanda sig i det, som
icke angår henne."

Miss Fosbrook kunde ej hålla ut längre, och
hastigt vändande sig om, såg hon den talande rakt i
ansigtet och sade: "jag är er mycket förbunden för
edra artigheter, men kanske ni ville vara så god och
tala litet mindre högt."

Grossarne sågo helt skamflata ut, och Sam,
hvilken ej sagt ett enda ord, såg på henne med en glad
min, som om han tyckt om hennes djerfva sätt att
tillrättavisa dem.

Osmond försökte att se morsk ut, och hviskade
litet oförsigtigt: "har man hört på maken," men som
de nu voro nära kyrkdörren, vände sig mrs Greville
om och bad dem vara tysta.

Christabel var mycket förargad, att detta just
skulle hända, innan de gingo i kyrkan; hon var sjelf litet
upprörd, och fruktade; att Bessie endast skulle tänka
på grannlåt, och Harry på det, som var ännu sämre.

Den var rätt vacker utanpå, den lilla kyrkan,
med sin gamla klockstapel af trä, hvilken reste sig
öfver tegeltaket och den vestra gafveln. Den var
ganska väl bibehållen, ehuru den just ej var särdeles
prydlig inuti, ty väggarne voro strukna med en
ljusgul färg, och trävirket var mycket klumpigt. Sam

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free