Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla åtta barnen skyndade med höga rop af
förtjusning fram till en rykande sophög, som bestod
af torra löf, ärt- och potatesskal, samt en hel mängd
kålblad; alltsammans var mycket jordigt, och det var
märkvärdigt, att en så qväfvande rök kunde uppstå
af hvad som blott tycktes vara en smutshög. Men
detta bekymrade ej barnen. De sprungo rundtomkring
elden, några kröpo på sina knän, andra hoppade
jemnfota, och från alla sidor hörde man röster, som ropade:
"så roligt, så roligt!" — "Nu lägger jag dit potates!"
— "Åh, du får lof att skaffa dig några stickor först,
annars kan det ej bli någon aska!" — "Det är ju alls
ingen låga!" — "Kan du inte gå ur vägen, jag vill
skaffa mig ett bra ställe!" — "Hvar och en skall
hafva sin egen ugn och steka sin potates!" — "Hör
du, Sam, du knuffar mig ju in i elden! —"
De sista orden kommo naturligtvis från Elisabeth,
och derpå skreks från ett annat håll: "akta dig
Bessie, så du inte trampar Georgie. Ja, Georgie
lilla, du får plats här."
"Jag måste hafva stickor," ropade Harry, under
det att Sam låg på knä och rörde i elden, der han
såg några röda kol. Dessa blåste han oupphörligt
upp, och lade torra löf och hyfvelspån öfver dem.
"Annie, Johnnie, Davy, skaffa mig stickor, så skall
jag göra en ugn."
Annie lydde, men smågossarne äfvensom Sam
voro sysselsatta på andra sidan om elden, och Johnnie
svarade vresigt: "skaffa dig dem sjelf!" David
svarade ej alls.
Kanske Harry med våld skulle tvingat dem att
hjelpa sig, om ej Susanna hastigt kastat till honom
en hop torr ved, som hon hade inbillat lilla George,
att han ensam hopplockat. Det blef en allmän fröjd,
i hvilken Christabel ej kunde undgå att taga del,
när Sam blåste och de röda kanterna af ett
hyfvelspån började glöda och småningom tände eld på en
potatisstjelk, som han lade derpå; ju mera han blåste,
ju mera sprakade elden, men för hvar gång han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
