Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemtade andan, slocknade den åter. Han försöker
igen — puff — puff — hvad han blåser ifrigt, elden
tycker bestämdt om de små spånor, Annie kastat
på den; den förtär dem, den ena efter den andra —
och slutligen blir det en stor flamma. "Hurra!"
"Kasta på mer, men ej för mycket." "Släck inte
ut den." Ack! se nu en så stor låga, som brakande
smyger uppför denna hög af stickor och skal; den
låter ej qväfva sig, den skjuter upp jättehög, den
liknar ett rödt, fladdrande banér. — Barnen skrika
af förtjusning och beundran, lilla George högst af
alla, ty Susanna håller hårdt fast i honom, på det
han ej skall springa in i den lysande flamman.
Miss Fosbrook blir helt förskräckt, men hon ser
att alla barnen ställt sig mot vinden, och de tyckas
vara vana dervid, så att hon hoppas att ingenting
är att befara, och lågan sjunker ihop fortare än den
uppstigit. Nu är alltsamman åter en oskadlig, rykande
askhög, lik en vulkan efter ett utbrott.
"Vi få ej låta elden flamma upp igen," sade
Sam, "underhåll den bra med stickor, så att vi kunna
få litet hvit aska till potatesen. Nu skall jag göra
en ugn."
Alla hade slagit sig ned kring denna temligt
heta vrå; somliga knäböjde, andra sutto på marken,
bland dem David, som lät händerna hvila på sina
tjocka knän.
De bemödade sig att vårda denna röda gnista,
som smyger från hyfvelspån till hyfvelspån, öfverallt
lemnande svarta spår efter sig. Plötsligt, medan
röken liksom med en ogenomtränglig slöja omgaf allt
på andra sidan, kom en väldig massa ogräs rullande
ned på elden och föll med sådan häftighet på
barnens hufvuden, att Johnnie kullkastades, men han
föll lyckligtvis icke i elden, utan ett stycke derifrån,
i en mängd kålblad. Ogräset höll äfven på att nästan
begrafva Sam, hvilken kastat sig öfver sin dyrbara
ugn och fortfor att blåsa, som om ingenting händt,
under det att de andra om hvarandra utstötte sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
