- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
71

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men hon kom lika litet tillbaka som de, så att
guvernanten blef tvungen att sjelf gå ut, dock hade
hon ej gått många steg, förrän hon hörde sorlet af
flera röster, och snart kommo de alla omkring henne,
dansande och hoppande. Susanna och Sam buro hvar
sin tallrik, som var full med föremål, som
ursprungligen varit bruna, men som nu voro svarta och alldeles
öfversållade med hvit aska, och detsamma var
förhållandet med barnen, som voro fulla med aska ända
upp till håret.

Såsom en liten eftergift för äldre personers
fördomar, funno de sig föranlåtna att, ehuru det var
fara värdt att deras potates skulle kallna, springa upp
och snygga sig, innan de satte sig ned vid tebordet.
Susanna, David och Sam skreko ifrigt, att miss
Fosbrook skulle äta — "den potates jag enkom stekt åt
henne," Stackars miss Fosbrook, hon skulle nästan
hellre hafva velat äta sjelfva elden, än dessa
osmakliga och askbetäckta tingestar, som voro sega som
läder utanpå och smakade bara rök. Barnen, som
varit i röken hela dagen, hade fört den med sig in,
men munnarne gingo utan uppehåll, så ifriga voro
de att omtala alla sina äfventyr, och hvar och en
tyckte, att den potates, han stekt, var den bästa.
Miss Fosbrook petade ut de mest ätbara bitarna af
de tre potatesarna, och försökte på detta sätt att
tillfredsställa de tre kockarna.

Andras potatesar kunde nog vara rökiga, men
deras voro utmärkta; "lågorna åt svinet, när det en
gång blefve köpt," tänkte miss Fosbrook, men hon
gladde sig åt barnens vänlighet och välmening, så att
hon knappt kände de svarta tingestarnas elaka smak.

Småningom, steg för steg, icke på en gång, kan
man lära goda vanor och förbättra karakterer. Sålunda
hade Susanna blifvit uppmuntrad att vara vänlig och
oegennyttig, samt fått lära sig, att tyranni är orätt
och att man icke bör förtrycka den svage; Bessie
hade fått lära sig, att man bör vara glad, äfven om man
måste försaka sina nöjen för andras skull. Ett försök

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free