- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
93

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"De äro inte strukna," svarade Susanna.

"Åh, låt mig få gå och säga till derom åt Mary.
Det är god tid ännu," sade Bessie, hvilken det nyss
fallit in, att det var bra grymt af klockan, att endast
visa på half elfva, men som ej brydde sig om att
tänka på, hvad Mary skulle tycka om, att bli kallad
från skurningen och i stället nödgas stryka tre hvita
klädningar.

"Tror du, att mamma skulle vilja, att ni toge
dem på er?" frågade Christabel.

"Nej bevars," svarade Susanna, "vi gå alltid i
några rena hvardagsklädningar. Våra hvita få vi
ej begagna annat än vid större middagsbjudningar,
och på julaftonen."

Bessie knotade: "Så tråkigt! Jag hatar dessa
gamla, fula bomullsklädningar," hvarpå Johnnie
började med den gamla visan: "du lilla fåfänga
kattunge."

Miss Fosbrook höjde varnande blyertspennan;
hon skakade på hufvudet och sade, att de båda skulle
få plikta. Elisabeth började gråta och snyfta.

"Åh, gråt inte Bessie!" ropade Susanna. "Sluta,
medan du kan. Du lär väl inte vilja gå bort med
röda ögon. Jag skall betala plikten för dig, och se
här är också min plikt, för det jag pratat."

"Nej, Susanna, detta var ej onödigt prat, utan
endast vänliga ord," sade miss Posbrook, "men tyst
nu. Fortsätt Annie."

Men Annie, hvilken läste en liten historia om
aposteln Paulus, fortfor hårdnackadt att säga Cicilia
i stället för Cilicia, och när hon blef tillsagd, att
stafva namnet, började hon gråta så våldsamt, att
Susanna ej kunde tysta henne. Elisabeths
skrifbokssida såg ut, som om hon skrifvit den med fötterna,
och icke med händerna, och i stället för att läsa
på kartan, beklagade hon sig öfver, att hon skulle
nödgas taga på sig sin fula bomullsklädning. Derför
kunde hon omöjligt få reda på floden Mosel, och
hon började rent af att gråta, när miss Fosbrook sade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free