Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Synnerligt märkvärdig eller så rolig, var dagen
just icke, att den kunde anses motsvara de lysande
förhoppningar, som de små flickorna gjort sig om den.
De åto middag när mr och mrs Greville åto frukost,
och de voro då tvungna att sitta alldeles tysta och
raka. Som de icke alls visste, hvaraf de olika rätterna
bestodo, voro de rädda att få något, som de ej
kunde äta, ehuru de gerna ville smaka på allt. De
kunde aldrig glömma, huru dumt Bessie en gång
burit sig åt, då hon gret alldeles förtvifladt, derför att
hon omöjligt kunde äta upp en gröngul rätt, som var
garnerad med risgryn. Den brännde så förskräckligt
på tungan, att det var rent af olidligt, och Ida sade
henne, att den kallades för curry och var mycket
omtyckt i Ostindien. Men detta hände, när Bessie
var en helt liten flicka; nu var hon nog djerf att
vilja smaka på allt, och derför svarade hon: "ja, jag
tackar," när man bjöd henne kottletter upplagda i
en rundel, med små ben, som sköto ut, samt
garnerade med något rödt, som Susanna och Annie tyckte
såg så onaturligt ut, att de föredrogo, att i stället
taga för sig stekt kyckling. Detta visste de
åtminstone, hvad det var, men tyckte det var bra
besynnerligt, att man serverade sås dertill. Harry hade
berättat, att han en gång hos Grevilles råkat ut för
ett slags gelé, som smakat illa; men detta afskräckte
dem ej från att smaka på den röda, genomskinliga
rätten, i form af en snäcka, ty de sågo, att Bessie
åt deraf med god smak, och miss Fosbrook lyckades
afbryta Annie, när hon ämnade fråga, om det var
godt. Till miss Fosbrooks stora glädje var detta den
enda brist på takt, hennes små vildar gjorde sig
skyldiga till, så att hon ej behöfde egna dem så
mycken uppmärksamhet, utan kunde få se på de
vackra taflorna på väggarne och gifva litet akt på
Harrys vänner, de båda gossarne, och tala med mrs
Greville, som var mycket vänlig mot henne.
Miss Fosbrook blef rätt ledsen, när den senare
berättade för henne, att mrs Merrifield var sjukare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
