- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
96

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och att hennes tillstånd var vida mer betänkligt, än
hon förmodat. Flickorna voro för unga, för att rätt
kunna fatta det djupa deltagande, som röjde sig i
mrs Grevilles ton, då hon talade om deras mor, och
i det sätt, hvarpå hon förklarade sig betvifla, att
kaptenen skulle kunna segla med amiral Penrose, om
det blefve honom erbjudet, men så snart hon märkte,
att barnen och deras guvernant voro okunniga om
rätta förhållandet, bytte hon om samtalsämne. Hon
hade dock sagt tillräckligt, för att göra Christabel
orolig och komma henne att önska, att få veta mera
derom. När derföre middagen var öfver och flickorna
sprungit bort för att se på Idas vackra papegoja i
orangeriet, vände hon sig till Fräulein Munsterthal och
bad henne säga, om hon visste något mer om mrs
Merrifield. Fräulein Munsterthal visste knappt, om
mrs Merrifield fanns till, men hon var mycket snäll
och varmhjertad och sade, att det var bra ledsamt
att tänka på, hvilken sorg hotade dessa
"bekymmerslösa barn". Hon var ännu vänligare emot flickorna,
när de återkommo från sitt besök hos papegojan, som
så beundransvärdt hade höjt sitt gula bröst, hostat,
nyst och sagt: "gojan vill ha skorpa." De hade varit
i orangeriet, ända tills gossarne kommit in dit efter
dem, då Ida tog sina vänner med sig till
guvernanterna; ty hon visste af gammalt, att gossarne skulle
plågat dem och retat papegojan, att flyga på flickorna
och öfversålla dem med det hvita dammet under
fjädrarne.

De tillbragte eftermiddagen i trädgården, och
flickorna gingo till en vacker löfsal, och der blef det
ett stort dockkalas. Ida hade icke mindre än tjugutre
dockor, från den sköna Rosamunda, hvilken hade
riktigt hår, som kunde kammas, och var så stor som
lilla Sally derhemma, ända till den stackars lilla
porslins-Mimmi, hvilken hittills legat i ett badkar
och som nu med stor svårighet blifvit iklädd ett
tillräckligt antal underkjortlar, för att någorlunda
anständigt kunna visa sig för främmande. Ingen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free