- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
99

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom, hörde miss Fosbrook tydligt, hur han sade:
"spriten till vattenkannan är förstörd. Vet ni, hvem
som gjort det?"

"Nej."

"Hafven I ej rört vid den?"

"Nej", sade de och sprungo sin väg.

Christabel blef helt förfärad. Hon var glad att
alla flickorna voro i Idas rum, lyssnande till en
speldosa, så att de ej kunde höra denna osanning. Hon
visste ej, att gossarna ursäktade sig för sig sjelfva
med den tanken, att spriten hade de ej rört, och
derför visste de ej, huru skadan hade skett. Som
om det varit något bättre, att tala osanning för sig
sjelfva, lika väl som för sin far! Tyskan märkte
hennes ledsnad och skyndade sig att säga, att Ida
vore mycket olik sina bröder, så sanningsälskande, så
mild, så artig, men Christabel kunde ej glömma, med
hvilken lätthet och färdighet gossare hade narrats.
Tänk om deras kamrater, Sam och Henry, som
dagligen umgingos med dem, lärt sig att blifva lika fräcka
och hade bedragit henne hela tiden? Nej, nej, hon
ville ej, hon kunde ej tro det. Isynnerhet ej om
Sam. Hon var glad, att hon slapp se gossarne igen,
och med tungt hjerta gick hon klockan åtta hem med
sina elever, just som Ida satte på sig sin hvita
musslinsklädning med röda band, för att gå dit ned
på en half timma, sedan de äldre ätit middag.

Barnen utbytte många kyssar vid afskedet och
fingo med sig hem en hel ask med konfekt, inlindad i
ett vackert kulört papper och i silfver- och guldpapper.
Flickorna voro dock säkert mycket trötta, ty de
grälade under hela vägen från herrgården, emedan
Elisabeth ville, att konfekten skulle kallas för "bonbons"
och de andra rätt och slätt ville säga namnam. Ingen
af dem såg på den sköna aftonhimmeln, eller på den
röda månen, som långsamt uppsteg bakom träden, eller
pa de första stjernorna, som började framtindra, eller
pa det gröna skenet från lysmaskarna — ehuru allt
detta var långt vackrare, än något som Ida visat dem,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free