- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
117

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Ack, nej, släpp mig, släpp mig! Jag ville ej
skjuta den," utropade Harry, och försökte göra sig
fri från det förskräckliga taget. "Jag trodde det bara
var en kråka."

"Jaså, en kråka. Och hvem har gifvit er lof
att komma hit och göra odygd på mina egor och
bryta er igenom häckarna. Ja, bara för det, om ej
för något annat, skall ni inför rätta, ni unga skälm."

"Ack nej, för all del, gör det ej. Jag är Henry
Merrifield."

"Jag frågar litet efter, hvad för en Henry ni är,"
svarade arrendator Grice, som var en vresig man
och länge haft ett hemligt agg till kaptenen, emedan
han varit hans motpart vid förmyndarkammaren.
"Lagen skall döma er, hvem ni än må vara."

"Men — men — mamma är så rysligt sjuk,"
utropade Harry, bristande i gråt.

"Desto mer borde ni skämmas, att gå och drifva
omkring på landet på detta sätt," sade arrendatorn,
och skakade honom så, att alla benen tycktes skramla
i hans kropp. "Det vore rätt åt er, om jag slog er
sönder och samman."

"Ack, gör inte det. — Jo, gör det, men förskona
mig från att uppträda inför domarne. Jag skall aldrig
göra så mer, nej, aldrig," snyftade Henry i sin
förskräckelse.

Mr Grice hade litet medlidande med honom, och
dessutom visste han, att hans hustru och grannar
skulle blifvit onda på honom, om han för rätta
instämde en så ung gosse, hvars föräldrar voro försänkta
i djup sorg. Derför sade han: "nå, jag skall väl för
den gången ha öfverseende med er, om ni betalar
mig fågelns värde."

"Hur mycket är den värd?" frågade Henry
darrande.

"Hur mycket den är värd! Den är egentligen
från Norfolk, den var tre år gammal, och min hustru
satte stort värde på den; den var lika så bra som
en bandhund, ty den skrämde bort alla kringstrykande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:01:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free