- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
121

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

middag tillsammans med oss. Gå upp till skolrummet,
så skall Mary få bära upp mat åt dig."

"Åh, jag är alls inte angelägen om, att äta middag
tillsammans med barnungar och guvernanter!"
utropade Henry, i det han rusade upp för trapporna, och
miss Fosbrook stod alldeles häpen öfver hans
okynniga beteende.

Hon tänkte att gå upp till honom, så snart
middagen var öfver, och försöka, att få honom att ångra
sitt dåliga uppförande, och fråga honom, hur det
kunnat falla honom in, att bära sig så illa åt under en
så sorglig tid. Hon fruktade äfven, att hon måste
straffa honom ännu mer, genom att förbjuda honom
att gå ut mera denna eftermiddag. Han var så god
och så lättrörd, att hon var nästan säker på, att kunna
få honom att inse, att han förtjenade straff för sitt
dåliga uppförande.

Hon gick upp, strax sedan bordsbönen var läst,
men då var han borta. Ingen kunde få reda på
honom och ingen fick något svar, när man ropade
på honom. Miss Fosbrook blef helt ledsen och ängslig,
men kunde ej sjelf gå långt hemifrån och söka
honom, ej heller vågade hon skicka Sam, ty det kunde.
ju vara möjligt, att under tiden ett telegram komme.

"Åh," sade Sam, "säkert är han ute med
gossarne Greville och har något ruffens för sig, och han
var väl rädd, att ni skulle hindra honom från att gå."

Hon försökte tro detta, men var långt ifrån lugn
hela eftermiddagen, och blef mycket glad, när han
ändtligen kom tillbaka vid tétiden.

Han sade, att han hade varit ute med gossarne
Greville, men han kunde ej begripa, hvad de hade
att göra dermed, han kunde göra, hvad han ville,
utan att behöfva redogöra derför. Det var ingen,
som sagt, att han skulle stanna hemma på
eftermiddagen, och han tänkte verkligen inte stanna, för att
bli straffad för ingenting.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free