- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
124

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och den förlust, som hotat att drabba dem. Ack,
hon var så lycklig, så tacksam, men hon kunde ej
skrika ut det som de andra, utan hon gaf luft åt sin
glädje på det sättet, att hon oupphörligen kysste lillan.

"Christabel," hviskade en späd röst, när de
andra gått ut, "jag skall aldrig gnälla mera."

"Du måste försöka att aflägga detta fel, mitt
barn."

"Ty då mamma var så sjuk," sade Elisabeth,
och trädde närmare intill henne, "tyckte jag det var
så enfaldigt, att önska sig ega allt det der vackra,
som Ida har, och att bry sig om gossarnes retsamhet."

"Ja, mitt barn, när man får en verklig sorg, så
blygs man öfver sina små onödiga bekymmer."

"Jag sade så många gånger till mig sjelf, i går
och i förgår, att jag aldrig skulle tänka på dylikt,
om mamma bara blefve frisk och komme hem igen,"
sade den lilla flickan, "och det skall jag icke heller
mera."

"Du tör inte alltid finna det så lätt," svarade
Christabel, "men om du allvarligt försöker, så skall
du lära dig, att ej visa, när du känner dig missnöjd."

"Åh," sade Elisabeth, och det var ett
uttrycksfullt "åh", "de der sakerna synas mig nu så enfaldiga
och af så litet värde."

"Du har ändtligen en gång lärt dig se dem i
deras rätta ljus, mitt barn. Och nu, när du har så
mycken orsak att vara tacksam mot Gud, inser du,
att dina dåraktiga önskningar och ditt oförnöjda sinne
gjorde dig otacksam mot Honom."

"Ja," svarade Bessie, och slog ned ögonen, som
hon alltid gjorde, när man sade henne något dylikt;
det var, som om hon ej tyckte om, att möta den
blick, som fästes på henne.

"Nå väl, Bessie, försök att låta upphörandet af
ditt knot blifva ett tackoffer, som du bringar Gud.
Antag att du hvarje morgon, när du läser din bön,
skulle tillägga följande —" och hon skref dessa ord
på ett stycke papper: "Gud, som har återgifvit min

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:01:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free