- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
132

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Jag vill inte höra detta mera," sade Christabel
beslutsamt. "I talen så länge derom, tills I blifven
vid dåligt lynne, och nu vill jag ej höra ett ord
mera om denna sak, förrän lexorna äro upplästa."

När hon talade i denna ton, blef hon alltid
åtlydd, men det gick just ej synnerligen bra med
lexorna, ty alla barnen voro oroliga och
ouppmärksamma. David, som hittills varit hennes bästa lärjunge,
bemödade sig ej att tänka och tycktes vara alldeles
förslöad. Hvad brydde han sig om, att han fick
plikta, när han ej kunde få något svin. Han var
mycket förargad på miss Fosbrook, för det att hon
ej gjorde några försök att återfå pengarna, tänkte, att
hon ej alls brydde sig derom, och ihågkom Freemans
dumma prat, att Bessie var miss Fosbrooks favorit.

Plötsligt hörde miss Fosbrook, att någon drog
djupt efter andan, och när hon vände sig om, såg
hon, att det var den stackars Bessie, som, med
hufvudet lutadt öfver sin griffeltafla, satt och gret och
fåfängt bjöd till, att återhålla sina tårar. Hon skulle
ej alls låtsat om henne, ehuru hon gerna velat trösta
henne, om ej David utropat: "Bessie gråter! Hon
får plikta."

"Nej," svarade miss Fosbrook, "men den bör
plikta, som genom sina obeskedliga yttranden förmått
henne att gråta."

"Hon har tagit pengarna, som vi samlat till
svinet," mumlade David.

"Vågar du att säga detta en gång till, så skall
jag straffa dig, David!"

Han såg henne barskt i ansigtet och upprepade
det ännu en gång.

Nu blef hon allvarsamt ond, och genast
verkställande sin hotelse, öppnade hon en liten mörk
skrubb, knuffade in David, och beslöt, att låta honom
stanna der ända till middagen.

"Derpå försökte både hon och Susanna att trösta
Bessie, och de påminde henne om, hur barnslig David
var, och att han troligen uppsnappat något ord, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free