Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett halft dussin stycken hvitt plån med små
kolorerade ritningar på, och lika många bandstumpar
af siden var allt, hvad de fingo se.
"Var det ingenting annat?" sade Annie mycket
bedragen i sina förhoppningar.
"Var det bara det der, som Bessie gjorde sådant
väsen af?" sade Johnnie, och Davids ansigte mulnade,
ty han hade verkligen hoppats, att få se de förlorade
pengarna.
Efter att hafva sökt i alla barnens sängkamrar,
gick miss Fosbrook till barnkammaren, dit Sam och
Susanna fingo tillåtelse att följa henne. Madam
Freeman var mycket stel och högtidlig, men hon hindrade
dem ej att söka, och medan båda barnen gjorde detta,
frågade miss Fosbrook varsamt Freeman, om hon
litade på Rhoda och trodde, att hon var ärlig.
Vid denna fråga blef madam Freeman mycket
ond. Ehuru hon talade i vördnadsfulla ordalag, visade
hon dock tydligt, att hon var mycket förargad öfver,
att den främmande guvernanten kunde misstänka
någon, som stod under hennes uppsigt.
Miss Fosbrook skulle velat fråga Ehoda, om
dörrarna varit öppna eller stängda, när hon bar upp
maten åt Henry, men Freeman ville ej tillåta, att
hon tillkallades.
"Jag trodde, att det tillkom mig, att se efter
barnkammaren och barnpigan," sade hon. "Om miss
Merrifield hört sin mamma säga motsatsen, så är det
visserligen en helt annan sak."
Susanna kröp längre in i en mörk skrubb.
Freeman måste vara förskräckligt ond, när hon kallade
henne för miss Merrifield i stället för Susanna.
Det var ingenting mer att göra. Pengarna kunde
man ej finna. Freeman ville ej, att man skulle fråga
Rhoda, och allt hvad barnen visste, hade de redan sagt.
Christabel bad dem endast, att ej mera tala
derom; hon hade hufvudvärk af bara oro, men hoppades
dock, att med tiden något ljus skulle komma att falla
i detta mörker. Smärta och lidande måste upptäckten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
