- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
137

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

föra med sig, när den en gång gjordes, men detta
vore mycket bättre, äfven för den brottslige, än detta
svek. Alla barnen voro i ett retligt tillstånd och så
uppfyllda af misstänksamhet, att de voro alldeles ur
humör, och hon gjorde sig bittra förebråelser, att hon
ej satt sparbössan under lås och bom, så att ingen
kommit i frestelse.

Hon befallde dem, att ej tala mer härom denna
afton, och de lydde, men de hade intet nöje af att
leka, ty de kände alla som en tyngd öfver sig. Nästa
morgon, när Susanna kom tillbaka från sina
hushållsgöromål, såg hon ledsen och allvarsam ut. När hon
fann miss Fosbrook ensam, sade hon, att hon
verkligen hade något af vigt att meddela henne, om hon
finge, och när detta beviljats, började hon med en
glad blick, som utvisade, att hon tyckte sig hafva
hittat på något förträffligt:

"Jag skall säga er, jag, hvad jag tycker, ni bör
göra."

"Nå, hvad då?"

"Jo, ni borde sammankalla alla i huset och bedja
dem på heder och ära säga, om de tagit pengarna
eller icke."

"Nej, mitt barn, jag har ej rättighet att göra
detta, ty jag har icke att befalla här i huset, och
dessutom tror jag ej, att vi skulle kunna upptäcka
något på det viset."

"Hvad! Tror ni då, att en tjuf kunnat komma
in utifrån?" sade Susanna och såg ut genom fönstret.

"Nej, det tror jag ej, mitt barn, men jag är rädd
för, att en person, som kunnat stjäla pengarna, ej
skall göra sig samvete af, att säga en osanning, och
jag vill ej gifva anledning till äfven denna synd."

"Men det är så förskräckligt. Jag kan ej
uthärda det," svarade Susanna, gråtande." Vet ni,
miss Fosbrook, att jungfrurna äro så onda, att ni sade
något om Rhoda."

"Du nämnde det väl ej, mitt barn?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free