- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
144

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Barnen rusade upp huller om buller, så godt de
kunde för sina styfva ben, och räckte honom sina
degiga händer. Alla blefvo turvis omfamnade, och
innan turen kommit till den åttonde, hade Bessie
sprungit till barnkammarn och tagit lillan från den
förvånade Freeman, rusat ned utför trapporna och
satt henne i faderns armar. Men lillan kände ej igen
honom och började skrika så fasligt, att Susanna
måste taga henne, och Annie lekte tittut med henne,
för att få henne att tiga.

"Jag har öfverraskat er, miss Fosbrook," sade
kaptenen, och skakade hand med henne.

"Åh, jag är så glad att se er," genmälte hon.
"Jag hoppas att mrs Merrifield är bättre."

"Ja tack, mycket bättre. Jag väntar att få se
henne ligga ofvanpå, när jag kommer tillbaka om
thorsdag. Jag har endast tid, att stanna här några
dagar, för att ställa litet i ordning och helsa på
barnen, innan jag reser med amiral Penrose. Han var
så god och höll en plats öppen åt mig, tills jag skulle
få se, huru det skulle gå med henne," sade kaptenen
med darrande röst.

"Således skall du verkligen resa, pappa," sade
Susanna, "och lillan skall ej känna dig förrän —"

"Håll mun, lilla piplisa," sade kaptenen barskt,
men miss Fosbrook såg, att han hade lika svårt som
Susanna att återhålla sina tårar.

"Jag har ej tid att höra på detta, ty jag har
med mig en affärsman och farbror John, och jag måste
gå ner till dem igen. Vi behöfva ingen middag, men
Susanna kan säga åt kokerskan, att låta oss få té
och litet ägg och skinka eller litet kallt kött, eller
hvad annat, som för tillfället finns till hands, och så
kan du låta ställa i ordning ett rum åt farbror John."

Han skulle just gå, när Susanna utropade: "ack,
pappa, få vi dricka té med dig, vi alla, och lilla
Georg också?"

"Ja visst, om I uppfören er väl, så att I ej
behöfven skämmas för er farbror."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:01:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free