Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äldsta barnen hade genom sin godhet så helt och
hållet vunnit hennes hjerta, att hon icke skulle
kunnat uthärda, att något slags ledsamhet skulle drabba
dem; hon intresserade sig verkligen mycket för hela
barnskaran, och som de varit under hennes uppsigt,
skulle anmärkningarne lika mycket gälla henne som
dem. Hon tyckte, att det nog kunde vara rätt och
billigt, att deras välvilliga far tog saken om hand,
men att de skulle stå till svars för sin farbror,
skolmästaren, syntes henne bra hårdt. Hon var derför
helt orolig öfver, huru barnen skulle uppföra sig.
Hon hade föresatt sig, att omtala penningeförlusten
för kaptenen, huru påkostande det än kunde vara, att
tala derom i broderns närvaro. Under tiden såg hon
efter, att alla hade rena händer och hade kammat
sitt hår. Hon smickrade sig med, att Susannas
motsträfviga gula lockar skulle ligga ordentligt, ty på
sista tiden hade de verkligen gjort detta. Hon var
dock rädd, alt de åter skulle blifva rufsiga, när
Susanna i spetsen för hela barnskaran skulle rusa ut,
för att taga bakverket ur ugnen, och hon stod på
trappan, i beredskap att borsta henne om igen, i fall
det skulle behöfvas.
Under det hon stod der och väntade, öppnades
dörren till matsalen, (det enda rum, som var i ordning
der nere) och kaptenen kom ut. "Åh, miss
Fosbrook, var så god och kom hit in, jag gick just för
att söka er. Min bror — miss Fosbrook."
Till sin stora förvåning fick Christabel
emottaga en särdeles artig helsning af en man, som var
mycket yngre än hon hade trott. Han hade ett
strängare uttryck kring munnen och ögonen än hans
äldre bror, och han bar med mycken värdighet sin
presterliga drägt; men han var så märkvärdigt lik
sin brorsdotter Elisabeth, att hon föreställde sig, att
det egendomliga i hans yttre troligen härrörde af
samma kärlek till förfining, som var ett utmärkande
drag hos den lilla flickan.
"Allt står väl till, hoppas jag?" frågade kaptenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
