- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
150

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Davids kaniner hade lyckats bättre, ehuru öronen gått
af på många af dem.

Farbror John var mycket road åt de olika
bakverken, och beundrade och smakade på dem alla.
Tédrickningen slutades verkligen bättre än Christabel
väntat. Hon hade lyckats förmå barnen att aflägga
många ovanor, genom hvilka de förr på ett
ofördelaktigt sätt utmärkt sig. De drucko ej ur hvarandras
koppar, smetade ej ner sina fingrar, torkade sig om
munnen och sutto stilla på sina stolar, huru mycket
de än våndades och suckade.

Det var blott en, som stjelpte omkull sin kopp,
och det var Johnnie, men som den lyckligtvis var
tom, gjorde det ingenting. Det var all anledning att
hoppas, att mr Merrifield ej sett det, ty han talade
med Sam om, hur mr Greville höll på att anlägga
den nya vägen. Det var ingen, som skrattade eller
drog på mun, men det var också föga troligt, att pappa
varit stämd för skämt, äfven om hans bror icke varit
närvarande, och miss Fosbrook var riktigt glad öfver,
att barnen på intet sätt förgingo sig.

När Mary dukat af och torkat bordet, drog
farbror John sig tillbaka i fönstersmygen och
förskansade sig bakom en tidning. Miss Fosbrook tänkte gå
till skolrummet, men kaptenen bad henne stanna qvar.

"Jag hör," sade han, "att något mycket
obehagligt händt under min frånvaro, och jag önskar att
få veta allt, som står i samband dermed, så att man
kan upptäcka den brottslige och frigöra den oskyldige
från all misstanke."

Barnen sågo på hvarandra och undrade, hur han
hade fått veta det, och om miss Fosbrook omtalat
det, men de blefvo snart upplysta derom, när fadern
utropade: "kom hit, David,’ och säg mig, hvad du
menade med detta bref?"

David gick med fasta steg fram till fadern, och
det bekom honom ej det minsta, att han hörde sina
bröder mumla bakom honom: "jaså, han skref," —
"en sådan liten smyger", och "han förstod inte bättre";

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free