- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
154

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och jag tänkte gå och se efter, om han ej lemnat en
bit, men då såg jag, att Bessie kom upp, och derför
sprang jag min väg igen."

"Det var således ingen, som gick in i rummet,
sedan Henry gått och innan Bessie kom?"

"Nej, det kunde ingen hinna."

Det var alldeles tyst i rummet. Man hörde intet
annat ljud än kaptenens korta flämtande andetag, och
han stödde hufvudet mot handen, så att man ej kunde
se hans ansigte. Det var som om något förskräckligt,
likt ett åskslag, hade drabbat honom, och som han
bemödat sig att bekämpa det första intrycket och
sätta sig in i förhållandet.

Om de hade sett honom under en storm, då hans
skepp slagits i spillror mot en klippa, skulle han ej
kunnat vara mer uppskakad och bedröfvad än nu.
Men då han såg upp igen, hade hans ansigte
återtagit sitt beslutsamma uttryck, och han sade med
skarp, sträng, dundrande stämma, så att alla barnen
skälfde och några fattade hvarandra i händerna:
"Henry! säg mig, hvad du har gjort med det stulna?"

Den olycklige Henry! Han nekade ej längre,
utan utbrast gråtande:

"Ack, pappa, pappa! Jag tänkte lägga dit det
igen. Jag kunde ej hjelpa det."

"Säg mig, hvad du gjort dermed," upprepade
kaptenen.

"Jag — jag betalade det till arrendator Grice.
Jag var tvungen dertill och jag tänkte, jag skulle kunna
lägga det dit igen, och en del deraf tillhörde mig."

"Ja, fem och en half pence!" utropade David.
"Du, din tjuf!"

Barnet knöt näfven, och hela hans lilla ansigte
var så förvridet af vrede, att det var riktigt fasligt
att se. Fadern sköt honom åt sidan, och sade: "tyst,
David, inga öknamn! Nå, Henry, hvad har du att
säga åt din syster för den falska anklagelse,
hvarigenom du vältat din skam på henne?"

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free