- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
158

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu kom kapten Merrifield ensam tillbaka, och
hans bror var den enda, som vågade fråga: "hur är
det?"

"Jag skickade upp honom på hans rum," sade
kaptenen. "Det är en mycket obehaglig historia,
ehuru han naturligtvis hade åtskilliga ursäkter att
anföra."

Derpå omtalade kaptenen, hvad Henry hade
bekännt. Han hade så mycket fruktat att blifva
upptäckt, att han icke gifvit sig tid att taga ur muggen
det, han sjelf lagt dit, utan i stället tömt ut
alltsammans i sin näsduk, knutit ihop den och sprungit sin
väg, men haft för afsigt, att sedermera lägga dit igen,
hvad som ej var hans. Huru mycket det var, visste
han ej, men hans vana att skryta och brist på
ordentlighet gjorde, att han trodde sig hafva lagt dit
mer, än som verkligen var förhållandet. Han, liksom
alla, de der bedraga sig sjelfva, visste i början ej,
huru han skulle göra; än tänkte han, att endast taga
så mycket, som han hade rättighet till, huru mycket
detta nu kunde vara, och än, att han skulle låna så
mycket, han behöfde, och lägga det tillbaka igen,
när han fick sin sovereign, eller att gossarne Greville
skulle hjelpa honom med sina månadspenningar.

När han kom till arrendegården, ville mr Grice
ej taga mot mindre än hela summan, han hade med
sig. Kanske var det mindre för det värde, han satte
på kalkontuppen, än för att gifva gossarne en lexa
för framtiden, så att de aldrig mera skulle understå
sig att antasta hans höns. Hvilket det nu var, så
var han obeveklig, så att den förskräckta Henry
måste gifva honom hvarenda pence. När mr Grice
då såg, att han ej kunde få något mera, lät han
beveka sig att återlemna bössan, och lofvade dessutom,
att ej klaga för deras föräldrar.

I början hoppades Henry, att kunna lägga tillbaka
pengarna, innan insamlingen uttogs ur sparbössan, men
öfverste Carey reste, utan att hafva gifvit sin brors
lärjungar någon present.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free