- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
159

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Henry hoppades likväl ännu på Grevilles, och
äfven när förlusten blef upptäckt, hoppades han att
i hemlighet kunna lägga tillbaka pengarna och låta
dem anse det hela som ett skämt. Men då den första
Augusti kom, och Martin och Osmond fingo sina
månadspenningar, samt Henry besvor dem, att hjelpa
honom i hans nöd, skrattade de honom midt i ansigtet och
sade, att han skjutit kalkontuppen, ej de. Sedan dess
var det hans enda hopp, att hela historien skulle falla
i glömska; liksom en synd någonsin kunde glömmas.

"Jag vill endast göra en fråga, miss Fosbrook,"
sade kaptenen, "ehnru efter en sådan väfnad af
bedrägeri saken knappast kan bli värre, än den är.
Har han sagt någon uppenbar osanning?"

Hon tänkte efter. "Ja, sir," svarade hon, "jag
fruktar, att han gjort det, ty han sade mig rent ut,
att han ej rört dockskåpet."

"Jag förmodade det," sade kaptenen allvarligt.
"Men hvar är Bessie?"

"Hon sprang upp i öfre våningen. Får jag gå
och ropa henne?" sade Susanna.

"Jag skall sjelf gå," svarade fadern. Han fann
Elisabeth i skolrummet alldeles tårögd och förgråten,
och han sade henne vänligt, huru glad han var öfver
det tålamod, hvarmed hon burit denna falska
beskyllning. Hon blef så förtjust deröfver, att hon nästan
började gråta igen, men hon kom sig dock för, att
säga: "det var miss Fosbrook, Sam och Susanna, som
gjorde mig så tålig, pappa, ty de voro så vänliga och
snälla mot mig. Och ingen skulle ha trott det, om
jag ej alltid varit så ovänlig.

"Men du är det ej mera, min snälla lilla stumpa,"
sade han småleende.

"Åh, jag lofvade mig sjelf, att jag ej skulle blifva
ovänlig mera, nu sedan mamma är bättre, men miss
Fosbrook säger, att jag ibland torde få lust att bli
det, och jag tror, att hon har rätt, ty jag var ovänlig
mot Georgie i dag. Men hon säger, man kan känna
sig ovänligt stämd, och dock försöka att ej vara det."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:01:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free