- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
162

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Flickorna hoppade högt upp från stolarne;
Susanna storbligade och Bessie slog ned ögonen. Den
ena sade: "ack, pappa!" och den andra: "ack, tack,
tack!" och de sågo båda så öfverlyckliga ut, att de
tre äldre personerna måste skratta.

"Vill ni då uppföra er ordentligt, mina små
damer?"

"Jag skall försöka," sade Susanna, "och Bessie
gör det alltid! Tack, snälla pappa!"

"Det är farmor, I skolen tacka; hon bad mig
taga en eller två af er med mig, för att vara hos
mamma, när jag reser till Portsmouth. Vi hade tänkt
på Susanna, men nu tycker jag, att Bessie förtjenar
få någon ersättning för det lidande, hon undergått.

"Ja tack, pappa!" utropade Susanna, Sam och
David, emedan de uppriktigt unnade henne det;
Johnnie och Annie derför, att de andra sade så.

"Du lofvar således, Susanna, att icke knuffa henne
ur den säng, hon kommer att dela med dig?"

"Ja, pappa. Jag är så glad att vi få fara begge
två. Det skall bli så roligt."

"Miss Fosbrook, vill ni vara så god och dra
försorg om deras tackling. Jag far till Southminster
klockan tio, och om ni ville taga med er flickorna
och följa mig dit samt der köpa, hvad de behöfva till
Londonresan, så vore jag er mycket förbunden."

Det var i och för sig sjelf någonting storartadt,
att få fara till den lilla småstaden, äfven om man
alls icke tog i betraktande den märkvärdiga
tilldragelse, som skulle följa derpå, och tanken på alla de
vackra saker, som, enligt hvad Ida och miss Fosbrook
berättat för dem, skulle finnas i London, förvred till
den grad de små flickornas hjernor, att de knappt
visste, hvad de sade eller gjorde, då de dansade
omkring i huset och sprungo upp till öfre våningen,
för att göra sig färdiga, långt innan klockan var tio.

Gossarne sluppo att gå till mr Carew, de få
dagar deras far skulle vara hemma, och Sam bad, att
han skulle få rida bredvid vagnen på sin pony. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:21:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stokesley/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free