- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
175

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med pappa, om han kunde genomgå sin examen. Han
kände sig alldeles tvungen, att på något sätt gifva
luft åt sin glädje, och när han då fick se miss
Fosbrook komma långsamt framskridande med en bok
i handen, kunde han ej motstå frestelsen att slunga
ner på henne en skur af små hårda päron.

Ett päron föll ned på hennes bok, ett annat på
hennes hatt. Hon tittade upp i trädet och fick då
se ett ben, som sökte efter stöd på en gren, men
det såg så farligt ut, att hon, af fruktan att få ned
Sam på sitt hufvud, vek några steg tillbaka.

Hon såg honom svinga sig från gren till gren,
och slutligen kom han nedhalkandes utefter stammen.

"Träffade jag er?" frågade han. "Jag kunde ej
låta bli att försöka det, det var så muntert."

Han hade tagit sig en stor frihet, men hon
skrattade blott helt godlynt och sade, att han sigtat bra.

"Snälla miss Fosbrook," sade han, "vill ni inte
förhöra mig i Euklides?"

Han såg, att hon blef helt förvånad, derför att
han ville sysselsätta sig med detta på en fridag,
hvarför han tillade: "pappa har verkligen fått en
plats åt mig som kadett, och han vill, att jag skall
mottaga den."

"Hvad det fägnar mig, Sam. Jag önskar dig all
möjlig lycka!" sade hon och skakade hjertligt hans hand.

"Jag önskade, att Harry finge följa med!"

"Kära Sam," sade hon vänligt, anande hans
känslor, "jag undrar inte på, att du är ledsen för hans
skull, men sannerligen tror jag ej det är bättre för
honom, att icke behöfva inträda i lifvet nu."

"Pappa sade, att han i alla fall icke skulle ha
tagit honom med sig," sade Sam, "men jag tycker
det är hårdt, att hela hans lefnadsbana skall förändras
för en sak, som låter värre, än den i sjelfva
verket är."

"Sam," genmälte miss Fosbrook, "jag läste en
gång en predikan, der det stod, att vårt uppförande
i småsaker bestämmer hela vårt lefnadslopp. Du vet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:22:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free