Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i munnen. Detta gjorde Sam så glad som en ung
viking, ty det bevisade att ett fullkomligt godt
förstånd nu rådde mellan fadern och honom.
Men om man också var en aldrig så snäll gosse,
kunde man ej dermed genomgå en af dessa examina,
som vid tröskeln af hvarje lefnadsbana bida dem,
som ej äro rika. Sam visste, att han var den klenaste
af mr Careys fyra lärjungar, ty det var endast
genom sin stora flit, som han mindre ofta än de andra
fick baklexa, och de kunde alla hafva öfverträffat
honom, om de velat. Hans lexor gingo trögt, de voro
alltid en plåga för honom, och hans farbror hade i
dag varit mycket förargad öfver hans okunnighet
och underhaltigheten af hans kunskaper.
Han var derför mycket ängslig och gaf hvarken
sig sjelf eller miss Fosbrook någon ro, utan sprang
ständigt efter henne med sin Euklides, sin algebra
och sin griffeltafla.
"Den der pojken pluggar väl så länge, tills han
till slut blir alldeles slö," utbrast farbror John, när
de båda bröderna, som gått ut på gården för att tala
med Purday, från det öppna fönstret i skolrummet
hörde dessa ord: derför är den återstående fyllnaden
F B lika stor med den återstående fyllnaden F D.
"Nu kan det vara nog med dina fyllnader för
i dag," ropade kaptenen åt honom, "kom ned, Sam,
jag vill leka kurra gömma."
Att leka kurra gömma med pappa i parken var
den största glädje, som ungherrskapet Merrifield ännu
hade erfarit i detta lif, men oaktadt Susanna, Bessie,
Annie och Johnnie efter hvarandra kommit in för
att förkunna den stora nyheten och bedja Sam leka
med, hade han dock nekat dertill; vid faderns rop
kunde han dock ej längre stå emot, utan slutade upp
och rusade ned för trapporna. Miss Fosbrook var ej
litet glad deråt, ty oaktadt sin goda vilja att hjelpa
honom, började hon tröttna på, att höra talas om
trubbiga och spetsiga vinklar och att sitta inne denna
varma sommarafton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
