- Project Runeberg -  Hemligheterna på Stokesley /
199

(1870) [MARC] Author: Charlotte Mary Yonge
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på hvar sin sida om Purday, hvilken högtiden till ära
satt på sig sin bästa blus.

Arrendator Long var hemma och kom ut och
presenterade för dem alla sina tio svin, och när han
fick veta, hvilket som var Davids favorit, förklarade
han, att det var det bästa af dem alla, och David
rodnade, då han skrattande berömde honom, för det
han så väl förstod sig på svin.

"Det är ett litet präktigt kritter," sade Purday,
"det var minst värdt tolf shillings, men den vänliga
arrendatorn förklarade, att lilla herrn skulle få det
för tio, efter han ämnade det till en present. Hannahs
gosse arbetade hos honom, och som han var en så
utmärkt snäll gosse, skulle han gifva honom litet halm
åt svinet att ligga på, när han gick hem på aftonen.
Sedan tog han gossarne med sig in i salen, och medan
Purday fick ett glas öl i köket, trakterade dem mrs
Long med en stor skifva russinkaka och ville
nödvändigt, att de skulle dricka vin, men de sade, att de aldrig
fingo smaka det. Sedan frågade hon efter pappa och
mamma och gjorde sådan affär af sina små gäster,
att David blef riktigt förlägen och var rätt glad, när
besöket var öfver.

Hvad svinets bortgifvande beträffar, så var detta
en svårare affär, och David var mycket förlägen och
ängslig och önskade, att det skulle vara förbi, och det
med så litet bråk som möjligt. Derföre rusade han
in i mrs Higgins stuga, lade händerna på ryggen och
sade: "bästa mrs Higgins, var så god och gör i
ordning er svinstia. Vi ha alla tillsammans gifvit er det
— det vill säga, de ville göra det — och jag fick
ett grönt papper i ett bref, och nu hafva vi köpt
svinet, och Benjamin har det med sig hem, när han
kommer från arbetet."

Dermed lopp han strax sina färde, men Johnnie
stannade, och när Hannah förstod, hvarom fråga var,
erhöll han så många tacksägelser och fick höra så
många glädjerop, att han ej kunde tänka på något
annat och var glad, att han åtminstone lagt några
pence i Toby Fillpot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:29:26 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/stokesley/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free