Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Margaret. Ja, det är inte två timmar sedan. Han
talade om det inför min far, min mor, Connie, tjänarna, alla
människor.
Knox (stiger upp och börjar gå oroligt av och an.) Den
uslingen!
Margaret (lugnt.) Det tror jag att jag bland annat sade
honom att han var. (Skrattar hånfullt.) Å, du må tro,
det var en förtjusande familjescen. Mamma sade att hon
inte trodde det — men det var bara hysteri. Naturligtvis
tror hon — det värsta. Det gör Connie också —
allesammans.
Knox (stannar tvärt och ser förfärad på henne.) Du
menar väl inte att de beskyllde —?
Margaret. Nej, det menar jag inte. Jag menar mer
än så. De beskyllde inte. De togo för alldeles givet att
jag var skyldig. Att du var min — älskare.
Knox. På den där mannens intyg?
Margaret. Han hade två vittnen i nästa rum.
Knox (lättad.) Så mycket bättre. De kunna inte vittna
om annat än sanningen, och sanningen är inte farlig. Den
talar till vår förmån; vi försakade ju.
Margaret. Du känner inte de där människorna. Det är
lätt att förstå att de ä’ väl dresserade. De skulle kunna
svära på vad som helst. (Skrattar bittert.) Det är ju min
fars folk, hans avlönade spårhundar.
Knox (sjunker ner på en stol, håller händerna om
huvudet och stönar.) Vad du måtte ha lidit. En sådan
förfärlig stund! Jag ser alltsammans för mig — inför alla
människor — dina närmaste och käraste. Jag kunde inte
förstå att du efter vårt avsked i går kväll skickade efter
mig i dag. Men nu förstår jag,
Margaret. Nej, du förstår inte alls.
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
