Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lagerlöf, Selma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöf föddes den 20 november 1858 på
Mår-backa gård i Värmland. Efter att ha genomgått Högre
lärarinneseminariet fick hon år 1885 plats i Landskrona.
År 1890 fick hon Iduns pris föir fem kapitel ur Gösta
Berlings saga, varefter hon tog sig ett års tjänstledighet för
utarbetandet av denna sin stora debutroman. Den utkom år
1891 och väckte genast allmän uppmärksamhet, även om
den inte omedelbart blev en succés. Nu ä-r den ju känd
långt utöver Sveriges gränser. Tekniken är kanske ännu en
smula otymplig, och den extremt subjektiva stilen verkar
stundom ansträngd, fast det inte kan ifrågasättas, att den
i hög grad bidragit till att ge dikten dess säregna charm.
Gösta Berlings saga är en samling sägner om herrgårdslivet
kring Lövens (Frykens) stränder och enkannerligen om livet
på Ekeby, om den stränga majorskan och hennes vilda
kavaljerer. Det är äkta värmländsk miljö och äkta värmländsk
stämning, som här kommer till sin rätt. Gösta Berling,
den ridderlige, överdådige, sprudlande muntre, men stundom
sorgsne och grubblande hjälten är den, som främst drar
blickarna till sin person. Motsättningarna i hans karaktär
äro skildrade på ett överlägset sätt. "Han är starkast och
svagast bland människor." Han växer stundom till hjälte,
men faller stundom platt till jorden. Och så ha vi hela
raden av de övriga, utomordentligt väl tecknade gestalterna,
från den gamla majorskans helgjutna personlighet till den
ondskefulle Sintram.
Man har talat om påverkan från Björnson, Almquist,
Runeberg och Fredrika Bremer, men man kan i detta
avseende omöjligen säga något bestämt.
Emellertid synes det mig, som om Fredrik Bööks teori
om influens från Carlyles French Revolution skulle ha starkt
fog för sig. Likheten mellan scenerna från de
värmländska torparnas resning och de franska folkmassornas uppror
är slående. Hjältedyrkan är densamma i båda verken.
Människouppfattningen är densamma, och de moraliska
ståndpunkterna sammanfalla i allt väsentligt. Allt talar för
att man trots alla invändningar måste antaga, att
författarinnan på något sätt, direkt eller indirekt, mottagit in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
