- Project Runeberg -  Stora, rika, berömda /
112

(1930) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lindbergh, Charles

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 112 —

Av året däremellan hade nästan varje minut varit fylld
— om dagarna av intensivt arbete, om nätterna av intensiv
sömn. Disciplinen kan inte vara orubbligare, fordringarna
inte större men å andra sidan undervisningen inte bättre än
vid Brooks och Kelly. En liten föreställning om
fordringarna kan man få, om man hör, att av de 104 kadettkamrater,
Lindbergh hade vid inskrivningen, funnos endast 18 kvar,
då flygmärket utdelades. De övriga hade rullat under
månadernas lopp.

Men så kunde också den utexaminerade sin konst! Allt
hade han fått lära sig. Både teoretiskt och prakitskt. Alla
upptänkliga sorters flygplan hade han lärt sig flyga och
flyga dem på alla upptänkliga sätt i alla upptänkliga
terräng-och atmosfärförhållanden. Och han hade lärt sig lita på sig
själv i alla upptänkliga situationer — icke minst, då han
ställdes ansikte mot ansikte med döden.

Hårdast hade väl Lindberghs nerver satts på prov den
gång, då han tvangs att göra sitt första nödhopp i
fallskärm. Det var under en eskaderstrid. Hans plan stötte
samman med ett annat plan under anfall mot ett tredje. Han
och föraren på det andra planet hoppade. "Jag såg löjtnant
McAllister svävande ovanför mig och vraken av flygplanen
passera mig på ungefär 100 yards avstånd i fortsatt
höger-spin och följda av en svans av lättare föremål. Jag
observerade dem, tills de, alltjämt hopkopplade, slogo ned och
krossades bland mesquitoträden ungefär 2,000 fot nedanför
där de några sekunder efter stöten fattade eld."

På våren 1925 stod alltså Charles Lindbergh fullärd. Han
fikade efter en anställning vid luftposten, men under
väntetiden behövde han ingalunda gå sysslolös.
Passagerarflyg-ningar, cirkusuppvisningar, flygundervisning, anställning vid
110:e spaningseskadern av Missouris Nationalgardes 35:e
division med löjtnants fullmakt, och så vidare.

I april 1926 startade han sin första postflygning Chicago
—S:t Louis. Att vara luftpostförare är en lika ansvarsfull
som krävande uppgift. Det gäller varken mer eller mindre
än att ta sig fram var som helst och när som helst och hur
som helst, trotsande alla vädrens och ovädrens makter för
att kunna lyda ännu strängare makter — tidtabellerna. Att
Charles Lindbergh lyckades klara sig och sin post berodde
givetvis på hans stora flygsäkerhet. Men lika ofta var det
rena turen, den honom alltid bevågna turen, som gjorde, att
han slapp helskinnad undan. Till exempel de tvenne
gånger, då han (för tredje och fjärde gångerna i sitt liv)
måste lämna flygplanen att bli vrak för att själv medelst fall-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:45:16 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/storik/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free