Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Adoptivbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställena i flodbädden. Timme efter timme gick, solen steg
högre och högre. Som tur var hade vi vatten inom räckhåll
och kunde när vi ville uppfriska våra utmattade lemmar.
Sedan vi marscherat i nära sex timmar, gjorde jag
plötsligt halt, då mitt öra nåddes av ett välbekant buller, ljudet
av flaxande elefantöron och det rätt starka dånet, som
påminde om ett avlägset åskväder. Denna miniatyråska
förråder ofta elefanternas uppehållsort. Oupphörligt ge sig
även gaserna i deras inre till känna.
Vinden låg väl till. Vi slogo oss ned bland snåren, och
sedan smög jag mig med två man åt det håll, varifrån
sorlet hördes.
Det gällde att iakttaga stor försiktighet, ty om djuren
blevo rädda, kunde de lätt råka i panik. I sådana fall bete
sig urskogens jättar som galningar och springa sin väg åt
alla håll och kanter. Råkar man då i vägen för dem,
innebär detta en säker död.
Lyckan stod mig bi. Tjockhudingarna märkte inte, att vi
närmade oss.
Från en liten höjd kunde jag iakttaga den av elva djur
bestående hjorden. Det fanns ingen gammal hanne ibland
dem. Den stränge herrn höll sig väl, såsom vanligen är
fallet, borta från sin familj och strövade antagligen
omkring långt inne i skogen.
Jag såg, hur en korpulent elefantdam bemödade sig att
dra upp ett kraftigt träd med roten, och när detta trots
stora bemödanden inte lyckades henne kom ännu en elefant
tillstädes. Nu sleto de med förenade krafter upp trädet ur
den fasta jorden. Sådana små lekar anordna
tjockhudingarna ofta, sedan de ätit sig ordentligt mätta.
Nu gjorde mig en av mina män uppmärksam på en
elefanthona, under vars kraftiga kropp, mellan fram- och
bakbenen, stod en liten elefant, såsom elefantbabies alltid ha
för vana.
Denna unge var totalt olik andra elefantbarn och var
mycket ljusare till färgen.
Efter en stund vände babyn ansiktet mot mig, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
