Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Lammet tar livet av vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rövare till angrepp mot en hjord. Var och en av dem är på
det klara med sin andel i uppgiften. Medan flera av dem ta
upp kampen med herdehunden, riva de andra sitt byte.
Finnande sig i sitt öde tränger fårhjorden med sänkta
huvuden ihop sig och låter sig angripas och mördas.
Herdarna utsläcka med sina målsäkra flintbössor livslågan för
mången dingo, men helt utrotad eller upptagen bland de av
människan degenererade djuren kommer dingon att bli,
först sedan Australiens oerhörda vidder, grässlätter och
otillgängliga bergskedjor blivit tillnärmelsevis odlade och
befolkade.
Det förekommer ofta, att stora delar av en fårhjord
skilja sig ifrån den stora massan, springa vilse och sedan
fullständigt förvildas. Hjordar på 20.000 djur, bevakade
endast av ett ringa antal herdar, för det mesta lata
infödingar, är ingen sällsynthet, men det finns också hjordar
på upp till 100.000 får, och då är det givetvis svårt att
kontrollera, om tusen eller ännu flera djur avlägsnat sig
från de övriga.
Ofta beta de otaliga skarorna i oöverskådlig terräng, och
det kan då lätt hända, att en ledarbagge viker av ned i en
klyfta, tåligt åtföljd av tusentals får, gumsar och lamm.
Upptäcka herdarna inte på första, andra eller ens tredje
dagen, att djuren försvunnit, så vandra rymmarna vidare
in bland bergen, över kammar och genom klyftor, ständigt
trängande sig framåt, och uppnå omsider sådana trakter,
där den vite mannen aldrig satt sin fot, och där man även
förgäves skulle söka efter infödingar.
Det dröjer inte länge, förrän dessa föga intelligenta djur
glömt bort människorna och förvildats. En instinktiv känsla,
en omedveten frihetsträngtan driver dem jämt och ständigt
bort från allt vad kultur heter.
Men låt oss nu återgå till den vilda dingon i den
förirrade fårhjorden.
Dag ut och dag in observerade jag djuren utan att de
fingo syn på vare sig mig eller någon av mitt folk. Hjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
