Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Fångst av tjockhudingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrämda genom det ovanliga ljudet, med snabeln i högsta hugg
råka i panik och ta till flykten, hålla hannarna snabeln sänkt
och känna sig, trots all brådska, försiktigt för på marken.
Därigenom upptäcka de fallgroparna, slita i sin vrede bort
kvistar, grenar och blad och allt som dolt fällan och slunga
det långt bort från plätsen.
I sitt raseri förstöra de gropen och trampa under
högljutt trumpetande och frustande sönder dess kanter även
som allt annat som kommer i deras väg.
Honorna äro mycket oförsiktigare, särskilt om de ha sina
ungar med sig. De leva i en ständig ångest för sina barn
och hålla alltid snabeln höjd i en båge för att kunna vädra
varje fara. Därigenom försumma de att känna sig för på
marken och råka på så sätt lättare i fällan.
Det är lätt att genom ovanliga, häftiga ljud sprida panik
bland en hjord elefanter. I den genom skräcken uppkomna
villervallan fly djuren sin kos, och det är det som
djurfångaren räknat med.
Dock händer det inte så sällan, att fallgroparna förbli
tomma. Jag har varit med om att drickande elefanter, som
uppehållit på en flodstrand, i stället för att skynda upp på
stranden, när tjutet uppstämdes, tvärtom på befallning av
en hanne eller hona begivit sig längre ut i vattnet och
simmät tvärsöver floden.
Vid ett sådant tillfälle såg jag, att tjockhudingarna nästan
simmade under vattnet; endast spetsen av snabeln och en
aning av huvudet syntes ovanför vattenytan.
Min första stora hona fångade jag vid Panganis strand
på Kilimandjaros södra sluttning. På flera år hade inga
elefanter visat sig där, men så döko de helt plötsligt åter
upp efter regntiden.
Efter två dagsresor hade jag tillsammans med 120
massaikrigare uppnått floden. Det var lätt att få syn på
hjorden, och då den drog vidare mot norr, ilade jag och
mitt folk i förväg för att på lämpligt ställe anlägga fällor.
Då vi inte hade lång tid på oss, hunno vi endast gräva
två gropar. Därvid utvalde jag åter det gynnsammaste ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
