Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Logeraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sofie var rörd till tårar, hvilka hemligt aftorkades.
Derefter, utan att svara på det farliga förtroendet, yttrade
hon att hennes mening varit att fråga om icke Vilhelm
ville göra i ordning en hop småsaker, som hon vid
julmarknaden — der hon som vanligt skulle ha ett eget bord
— kunde sälja bland sitt kram.
“Tusen, tusen tack! Men jag kån icke säga hur
rysligt jag lider bara vid tanken på att Sofie åter skall sitta
der och frysa och bland alla slags menniskor, bättre och
sämre, få höra och finna sig i mycket.“
“Var lugn, Vilhelm! Det kan visst vara lite svårt med
kölden och lite tråkigt, sedan det blifvit alldeles mörkt och
alla de ensliga ljusen från stånden och borden ändå inte
stort upplysa platserna. Men hvad det beträffar att få höra
och tåla, så var säker på att jag hvarken hör eller tål
något, som förnärmar mig. Jag är inte något pjåk, som
släpper till ögonen för en dumhet, utan jag har gudskelof mitt
eget sätt att ta vara på mig. Vilhelm får aldrig tro annat.“
“Nej“, sade han mycket sakta, “jag vet att Sofie icke
behöfver någon annan än sig sjelf...“
“Så har jag visst aldrig talat, och det är inte alls
snällt af Vilhelm att påstå det. Kanske är det derför
som...“
“Hvad menar Sofie?“
“... som Vilhelm af någon högmodskänsla, hvilken
är ganska öfverflödig, håller sig långt ifrån de gamla
vännerna. Fattiga äro vi ju alla tre, och ingen behöfver
blygas för en hederlig fattigdom: den är Guds gåfva, likaså
väl som rikedomen, och kan bringa lika mycken nytta med
sig. Hvad är det då värdt att sky dem, man håller af,
för det en inte kan vara i granna kläder? Det är illa gjordt,
när man i stället kunde lätta bördorna genom att trefligt
språkas vid ibland.“
Nu var Alms hjerta för fullt att kunna inrymma alla
de känslor, som der stormade.
“Sofie... kära Sofie... i fall jag ofta komme hit, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
