Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barackens son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kammarherrn står med korslagda armar och rynkade
ögonbryn framför kakelugnen i sitt eget rum. Men brasans
trefliga flammor belysa icke någon treflig syn, ty hennes
nåd sitter blek och gråtande i sin mans skrifstol.
“Min vän“, sade hon, efter att några ögonblick i stum
ångest ha betraktat det mörka ansigtet nära henne, “kan
du ej snart anse mig ha lidit nog? Svara hvad du vill —
svara blott något!“
“Jag är trött!“ yttrade han med kärfhet.
“Ack, det har jag hört många gånger! Icke är det
rättvist att du förebrår mig, din hustru, att jag, för att mot
förtal skydda en sådan varelse som den der, icke tillät
henne återkomma för att tjena ut sin tid!“
“Det hade likväl varit din skyldighet mot en värnlös
tjenarinna, som du visste vara oskyldig. Men du föredrog
att högt uttala ditt förakt och gaf genom ditt exempel, hvar
och en rättighet att förkasta henne, då hon frikänd utkom.
Det är du som skapat allt hennes lidande.“
“Jaså, du säger hennes lidande... Huru kom det
målet i öfrigt att få ett så hastigt slut? Jag tror att det icke
skedde utan åtgärd af hennes husbonde, som förklarade allt
åtal mot sin forna tjenarinna nedlagdt, och sedan...“
“Icke ett ord vidare! Din man har med hjertat på
läpparne — ett hjerta, som du, om du då visat dig som
en ädel qvinna, kunnat för alltid förvärfva dig — tiggt dig
att låta henne få stanna qvar sitt halfva tjenstår. Du visste
att jag eger för mycken heder att någonsin ha kunnat
belöna en sådan handling med otack. Clara var vid den
tiden ännu en hederlig flicka. Men utstött, utan tjenst, utan
skydd — ty den uslingen, som hon kallade fästman och
som kanske är skyldig till stölden — han var bortblåst,
som resbetjent hette det i boden, der han varit... Tänk
på allt detta och vänta ej, åtminstone på länge, att
emellan oss kan blifva annat än iskallt.“
Hennes nåd teg. Huru mycket ångrade hon ej inom
sig att hon tillstält dessa uppträden, att hon ej lyssnat till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
