- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
292

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Om du inte ville skratta åt mig, Janne, så skulle
jag berätta dig något mera.“

“Skratta — har jag håg till det, jag!“

“Jag drömde i natt om lillan. Jag tyckte att jag såg
henne och att hon var klädd i en vacker hvit
silkesklädning med silfverstjernor, och silfverstjernor, som blänkte likt
månstrålar, hade hon på pannan, när hon sväfvade fram
till sängen och kysste mig.“

“Kysste hon inte mig?“

“Jo, sedan — det såg jag tydligt, och det kan du ha
till din glädje... Jag tyckte också att hon hviskade något.“

“Gjorde hon det — ack, hvad sa’ hon?“

“Jo, så här: Bli arbetsamma och lyckliga igen som
förr, så får jag större glädje i det rätta himmelriket!“

Janne knäppte med djup andakt i hop händerna. “Herre
Jesus, hviskade hon det?“

“Ja, det är dagsens sanning, och min mening är att
vi varit ett par stora dårar. Vi egde ju, utan att veta det,
himmelriket — så pass en får det på jorden — då vi
hade vår kärlek och vår förnöjsamhet, för, ser du,
förnöjsamheten, det har jag nu utgrundat, är just sjelfva
himmelriket, fast vi foro vill och trodde att det inte fans till
utom i rikedomen.“

“Du har bestämdt rätt i det, och lillan skall inte vänta
på sin glädje... hör på, Marie, jag tror att hon genom
den drömmen har räddat mig. Det är alldeles som om
hufvu’t blefve lättare och ett töcken fölle från ögonen. I
morgon går jag till min gamle patron — vi ska åter ha
oss en liten stuga på söder. Jag ärnar arbeta mer än
någonsin, och kanske skickar vår Herre oss då åter ett litet
ting, som en kunde sträfva för, ty har en ett barn,
begriper du, kan en väl inte förfalla helt och hållet.“

“Käre Janne, nu talar du så att jag måste gråta af
glädje! Jag har länge nog vetat att vi skulle bli tre innan
sommaren, men jag har tegat, för jag tänkte att det skulle
göra dig stor bedröfvelse och att du skulle bli än värre
till mods.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free