- Project Runeberg -  Stockholmsscener bakom kulisserna /
296

(1884) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


2.

En moder och hennes dotter.



Madam Salgren mötte på sjelfva dörrtröskeln en ung
flicka, som med hastighet kom in.

“Ack, mamma, hur har du mått under dessa timmar?“
frågade hon, och kastande hatten och kappan på en stol,
skyndade hon fram till sängen.

“Åh jo, mitt barn, temligen... vår goda värdinna har
hållit mig sällskap en stund. Och du, min lilla Cathrine
Louise, har du lyckats — du har en så präktig färg att
jag bör tro det.“

“Jag tror just icke heller“, svarade hjeltinnan i vår lilla
dram, och purpurn på hennes fina sammetslena kinder
ökades betydligt, “jag tror just icke heller att jag gjort min
sak så illa. Men den obehagliga och ledsamma skolfrun
tyckte att min framgång var ganska måttlig och ville icke
antaga mig som lärarinna, om jag ej nöjde mig med så
lite, ja lite att, att...“

“Älskade barn, jag vill hoppas att du icke låtit någon
opassande häftighet förleda dig till en vägran? Äfven det
minsta i våra omständigheter är en behållning.“

“Ja, men att flera timmar vara borta från mamma,
som är så svag, och att sysselsätta mig i en småbarnsskola
hos en så obehaglig och otacksam lärarinna då kan jag
ju hellre sy hemma såsom hittills.“

“Det hade ändå varit något aktningsvärdt och framför
allt något bestämdt, mitt barn, till en god början, om...
om du snart får stå ensam, min Cathrine Louise!“

“Mamma, mamma, jag uthärdar ej detta“... Hon
kastade sig ned på knä vid modems bädd och öfverhöljde
hennes händer med tårar, och kyssar. “Skall jag väl kunna
lefva ensam i verlden, sedan...“

“Jo jo men, stackars barn! Och mins hvad jag nu
säger dig, att ju mera kraftigt och ädelt du motarbetar din

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:23:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stosc/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free